Testikelcancer är en cancerform som utgår från testiklarna. Tack vare framstegen inom modern medicin har testikelcancer blivit en välbehandlingsbar och i de flesta fall botbar sjukdom. Enligt Memorial Sloan Kettering visar statistiken att upp till 90 procent av alla testikelcancerfall kan botas, särskilt om cancern upptäcks tidigt och patienten får snabb behandling.
Vilken behandling som väljs beror på tumörens typ och cancerns stadium. Det finns två huvudtyper av tumörer: seminom och icke-seminom. Sjukdomen klassificeras enligt American Joint Committee on Cancers stadieindelningsprotokoll, ofta kallat AJCC- eller TNM-systemet. Systemet bygger på tre faktorer: T-faktorn som beskriver tumörens storlek, N-faktorn som anger om lymfknutor är engagerade samt M-faktorn som visar om cancern har spridit sig (metastaserat). Beroende på tumörtyp och stadium kan behandlingen bestå av kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller aktiv övervakning.
För patienter med tidig testikelcancer (stadium I) kan kirurgi räcka som behandling. Ingreppet kallas radikal orkiektomi och innebär att den drabbade testikeln tas bort. Efter operationen krävs ofta ingen ytterligare behandling, men patienten följs noggrant under en viss period eller livslångt. Fertiliteten påverkas inte av en orkiektomi, och patienter som önskar kan välja ett kosmetiskt ingrepp med insättning av en protes. Cirka 15 procent av de patienter som behandlas med enbart orkiektomi får ett återfall.
Om cancern har spridit sig utanför testikeln men fortfarande är lokalt begränsad rekommenderas extern strålterapi riktad mot lymfknutor i buken och bäckenet. Kombinationen av kirurgi och riktad strålbehandling lyckas i de allra flesta fall, men uppföljning behövs för att övervaka strålningens biverkningar och säkerställa att ingen ny cancer utvecklas i det bestrålade området.
Vid tidiga icke-seminomtumörer görs även här en orkiektomi för att ta bort testikeln. Cancerceller kan dessutom finnas i lymfknutor i retroperitoneum (bakom bukhinnan), och i sådana fall utförs ytterligare en operation som kallas retroperitoneal lymfknutdissektion. Genom att kirurgiskt avlägsna dessa lymfknutor kan patienterna ofta slippa kemoterapi. En möjlig biverkning av ingreppet är dock nedsatt fertilitet.
Vid avancerad testikelcancer som har spridit sig eller metastaserat rekommenderas kemoterapi. De vanligaste cytostatikakombinationerna är EP (etoposid och cisplatin) eller BEP (som även innehåller bleomycin). Av de patienter som behandlas med någon av dessa kombinationer botas cirka 90 procent.
Själva testikelcancern påverkar normalt inte fertiliteten, men strålbehandling och kemoterapi kan störa produktionen av fungerande spermier. Läkare vid Sloan Kettering rekommenderar därför att patienter som önskar barn i framtiden fryser ner och sparar spermier innan behandlingen påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online