Diagnostiska tester är opålitliga på grund av:
- Provtagningsfel: Provet kan inte representera hela tillståndet.
- Känslighet/specificitetsgränser: Falskt negativ/positiv är oundvikliga.
- Korsreaktivitet: Tester kan reagera på liknande substanser.
- Mänskliga fel: Felhantering, fel tolkning, dokumentationsfel.
- Sjukdomsförekomst (Baslinje-fallacy): Låg prevalens ökar sannolikheten för falskt positivt.
- Tekniska begränsningar: Detekteringströsklar, oförmåga att skilja liknande tillstånd.
- Tidsberoende: Markörnivåer förändras över sjukdomsförloppet.
- Individuell variation: Atypiska presentationer, biomarkervariabilitet.
- Interferens: Läkemedel/substanster som förändrar resultat.
- Samvarande tillstånd: Överlappande symtom/biomarkörer.
- Tröskelvärdesubjektivitet: Avgränsningsvärden varierar per labb/riktlinje.
- Sällsynta sjukdomar: Begränsad valideringsdata.
Trots begränsningar är tester avgörande. Kliniker måste tolka resultat i full klinisk kontext.
