```html
GMS-testet står för Graduated Motor Sensitivity (graduerat motoriskt och sensibelt test) och är en klinisk metod för att bedöma funktionen i den så kallade baksträngs-mediala lemniskusbanan. Denna sensoriska bana består av följande led: receptorer → perifer nerv → ryggmärg → hjärnstam → talamus → hjärnbark.
Baksträngens och den mediala lemniskens funktion
- Baksträngen (dorsalkolumnerna): Banan ansvarar för medveten diskriminering av fin beröring, tvåpunktsdiskriminering, lägesuppfattning och vibrationssinne från bål och extremiteter.
- Den mediala lemnisken: Utgör den fortsatta banan för medveten diskriminering av beröring, tvåpunktsdiskriminering och vibrationssinne upp mot hjärnan.
Så utförs GMS-testet steg för steg
- Slutna ögon: Patienten ska hålla ögonen stängda under hela undersökningen för att utesluta visuell kompensation.
- Stimulering: Läkaren rör vid olika delar av patientens kropp med ett spetsigt föremål, till exempel änden av en gem.
- Patientens respons: Patientens uppgift är att ange om beröringen upplevs eller inte.
- Graduerat tryck: Läkaren börjar med en mycket lätt beröring och ökar trycket gradvis tills patienten uppger att stimuleringen kännas.
Klinisk användning och tolkning
GMS-testet är ett snabbt och praktiskt test vid sängkanten som specifikt utvärderar baksträngens funktion. Nedsatt känsel, försämrad tvåpunktsdiskriminering eller nedsatt vibrations- och lägesuppfattning vid testet kan tyda på en skada i baksträngsbanan.
Testet används framför allt för att upptäcka myelopatier som drabbar baksträngarna, exempelvis tabes dorsalis (sen komplikation av syfilis) och subakut kombinerad degeneration (ofta orsakad av brist på vitamin B12).
