Graduated Motor Sensitivity (GMS)-testet är en bäddsidans neurologisk undersökning som bedömmer integriteten hos dorsal column–medial lemniscus-vägen (DCML), som förmedlar fin känsla, vibration, proprioception, och tvåpunktsdiskriminering från kroppen till den cerebrala cortexen.
Neuroanatomisk väg
- Perifera receptorer (Meissners, Merkels, Ruffinis, Pacinians) → perifera nerver → dorsala rotganglier → dorsala kolumner (fasciculus gracilis/cuneatus) → medial lemniscus (efter decussation i medulla) → thalamus (VPL-kärna) → primär somatosensorisk cortex (postcentral gyrus).
Testprocedur
- Patient sluter ögonen (eliminerar visuell kompensation).
- Undersökare applicerar en skarp stimulus (t.ex. trasig ände av en gem, neurotip, eller nål) på definierade dermatomer – typiskt startande distalt (tår, fingrar) och rörande sig proximalt.
- Stimulusintensitet graderas: lätt beröring → måttligt tryck → skarp/disk discrimination.
- Patient rapporterar om känsla känns och var (lokalisering).
- Tröskelvärde för detektering registreras vid varje plats.
Klinisk betydelse
- Dorsala kolumnskador: Nedsatt vibration, proprioception, fin känsla, tvåpunktsdiskriminering under skadan. Ses vid: vitamin B12-brist (subakut kombinerad degeneration), tabes dorsalis (neurosyfilis), multipel skleros, ryggmärgscompression, posterior cord syndrom.
- Medial lemniscus-skador: Kontralateral sensorisk förlust (efter decussation). Hjärnstamsinfarkt, tumörer, MS-plack.
- Perifer neuropati: Längdberoende förlust (strump-handske-mönster) tyder på diabetisk neuropati, toxiska/näringsneuropatier.
Begränsningar
GMS är ett screeningverktyg. Kvantitativ sensorisk testning (QST), nervledningsstudier, och MRT ger mer präcis lokalisering och kvantifiering. Inter-undersökare variabilitet existerar; fynd måste korrelera med anamnes och andra undersökningskomponenter.
