Hormoner utgör sällan det första behandlingsvalet vid sköldkörtelcancer, men de kan spela en viktig roll som en del av den postoperativa vården vid vissa typer av sjukdomen. Här går vi igenom de tre huvudsakliga sätten hormoner används i cancervården.
Efter en tyreodektomi, det vill säga en kirurgisk borttagning av sköldkörteln, behöver många patienter med sköldkörtelcancer en livslång substitutionsbehandling med sköldkörtelhormon. Behandlingen hjälper kroppen att bibehålla en normal ämnesomsättning, förebygger symtom på hypotyroidism och undertrycker produktionen av sköldkörtelstimulerande hormon (TSH). Detta är avgörande eftersom TSH kan stimulera tillväxten av eventuell kvarvarande sköldkörtelvävnad eller cancerceller.
Vid mer avancerad sjukdom där cancern har spridit sig till andra delar av kroppen (metastatisk sjukdom) kan så kallad suppressiv behandling övervägas. Metoden innebär att patienten får högre doser sköldkörtelhormon än vad kroppen faktiskt behöver. Målet är att hålla TSH-nivåerna nere och på så sätt hämma tillväxten av kvarvarande cancerceller.
Radioaktivt jod (RAI) är en form av strålbehandling som i vissa sammanhang betraktas som en hormonell behandling. Sköldkörteln, inklusive sköldkörtelcancerceller, har en naturlig förmåga att ta upp jod. Vid behandlingen får patienten radioaktivt jod som absorberas av sköldkörtelvävnaden. Strålningen förstör därefter cancercellerna samtidigt som skadan på omgivande frisk vävnad minimeras.
Hormonbehandling vid sköldkörtelcancer kombineras oftast med andra behandlingsformer, exempelvis kirurgi eller radiojodterapi, och följs noggrant av en endokrinolog. Behandlingen används dock inte i alla fall av sköldkörtelcancer – valet styrs av flera faktorer, framför allt cancerns typ och stadium samt patientens övergripande hälsotillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online