Thymussen, belägen i anteriora superiora mediastinum, är störst i barndomen och involverar med åldern. Förstoring (thymomegali) har flera orsaker:
Godartade/reaktiva orsaker (mest vanliga)
- Thymushyperplasi: Rebound efter kemoterapi, steroider, stress, eller vid myasthenia gravis (MG). Vanligt hos barn/ungdomar; löser ofta sig.
- Thymuscyster: Medfödda eller förvärvade; tunna, vätskefyllda.
- Lymfoid hyperplasi: Vid Graves sjukdom, SLE, eller post-transplantation.
Neoplastiska orsaker
- Thymom: Epitelial tumör; 80 % godartade (WHO-typer A, AB, B1, B2). Associerat med MG (30–50 %), ren rödcellaplasi, hypogammaglobulinemi. Långsamt växande; stadieindelat efter Masaoka-Koga.
- Thymuscancer: Sällsynt, aggressiv (typ C); ingen MG-association.
- Keimbahstumörer: Teratom, seminom (mediastinala).
- Lymphom: Primärt mediastinalt storcelligt B-cellymfom eller Hodgkins.
Utredning
- Thorax-CT med kontrast (storlek, form, invasion, lymfnodsspridning).
- MRI för vaskulär/nervös påverkan.
- Biopsi: CT-styrd kärnbiopsi (thymom) eller Chamberlain-procedur (mediastinoskopi) vid behov. Undvik FNA – otillräcklig för subtypning.
- Acetylkolinreceptor-antikroppar (MG-utredning).
Behandling
- Asymptomatisk hyperplasi/cyster: Övervakning med bilddiagnostik.
- Thymom: Komplett kirurgisk resektion (thymektomi) ± adjuvent strålning för invasiva stadier.
- MG med thymom: Thymektomi förbättrar remissionsfrekvens.
- Cancer/lymfom: Multimodalt (kemoterapi ± strålning ± kirurgi).
Slutsats: De flesta förstorade thymusar hos unga är godartade. Hos vuxna >40 år kräver ny thymusmassa noggrann tumörutredning.
