
BMI, eller Body Mass Index, är ett mått som används för att uppskatta mängden kroppsfett i förhållande till längd och vikt. Värdet beräknas genom att dela vikten i kilogram med längden i meter i kvadrat (kg/m²). Enbart vikten räcker dock inte – för att kunna beräkna ett exakt BMI behövs även längden.
För barn och tonåringar kan de vanliga BMI-intervallen som gäller vuxna inte användas direkt. Centers for Disease Control and Prevention (CDC) i USA rekommenderar i stället ålders- och könsanpassade tillväxtkurvor, så kallade BMI-procentiler, för att bedöma tillväxt och näringsstatus hos ungdomar.
Anledningen är att kroppssammansättningen förändras kraftigt under uppväxten och ser olika ut beroende på ålder och kön. Ett BMI på exempelvis 20 kan vara helt normalt för en 15-årig pojke, men ligga över normalintervallet för ett yngre barn.
Genom att jämföra ungens BMI med referenskurvor för samma ålder och kön placeras värdet i en av följande kategorier:
• Under 5:e percentilen – undervikt
• 5:e till 85:e percentilen – normalvikt
• 85:e till 95:e percentilen – övervikt
• Över 95:e percentilen – fetma
BMI är ett grovt mått och skiljer inte mellan muskelmassa, fett och benstomme. En aktiv ung idrottare med mycket muskler kan därför få ett högt BMI utan att ha överskottsfett. För en korrekt bedömning av hälsa och utveckling bör man alltid kontakta skolsköterskan, ungdomsmottagningen eller annan vårdpersonal som kan tolka värdet i ett större sammanhang.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online