Även om de specifika situationerna och förloppen varierar från fall till fall, pekar forskningen på ett tydligt samband mellan ungdomsbrottslighet och Attention Deficit Disorder (ADD). Brottslighet kopplad till ADD kan omfatta allt från drogmissbruk till allvarligare kriminella handlingar. Dessa beteenden kan dessutom förstärkas av miljöfaktorer, exempelvis en dysfunktionell hemmiljö. Studier visar också att det finns ett samband mellan symtomens svårighetsgrad och brottslighetens frekvens och karaktär: barn med utbredda – snarare än begränsade – tecken på ADD löper större risk att ägna sig åt oaktsamma eller kriminella handlingar. Forskningen indikerar vidare att ADD i ungdomsåren även kan hänga samman med kriminellt beteende och fängelsevistelser i vuxen ålder.
Omfattningen av ADD-symtomen påverkar graden av ungdomsbrottslighet. Svåra symtom som är svåra att kontrollera – exempelvis impulsivitet eller utbrott av ilska – kan leda till olämpligt och i värsta fall kriminellt beteende. Mildare symtom är betydligt lättare att hantera och ger barnet med ADD en högre grad av självkontroll. När symtom ökar i både frekvens och intensitet blir de svårhanterliga och kan leda till okontrollerat beteende under den redan utmanande tonårstiden.
Utöver den förhöjda risken att bryta mot lagen riskerar barn med ADD också att börja använda droger och alkohol – vilket i sig räknas som en form av ungdomsbrottslighet. I nästa led ökar bruket av rusmedel markant chansen för fortsatt kriminell aktivitet. Substansmissbruk förvärrar underliggande symtom och drag hos barn med ADD och påverkar såväl inre tankeprocesser som yttre beteenden. Vissa beteenden som ser ut som ADD-symtom kan i själva verket bero på droger, vilket innebär att föräldrar och terapeuter måste göra noggranna bedömningar innan behandlingsplanen ändras.
Förekomsten av ytterligare en diagnos utöver ADD bidrar till risken för brottslighet. Ett barn som har både ADD och depression eller ångest har fler problem att hantera och står därför under extra press. Stress och stressframkallande situationer förvärrar den impulsiva naturen hos ett barn med ADD. Samtidiga diagnoser kan driva barnet mot brottsliga beteenden som tillfälligt lindrar de besvärliga känslor som de andra tillstånden medför.
Miljöfaktorer spelar stor roll för hur stor risken är att ett barn med ADD utvecklar brottsligt beteende. En stödjande miljö minskar risken, medan en dysfunktionell eller negativ atmosfär snarare uppmuntrar till den. Barn med ADD som har närvarande och omsorgsfulla föräldrar klarar sig bättre med en behandlingsplan som bygger på tillsyn och konsekventa reaktioner på olämpligt beteende. Passiva eller frånvarande föräldrar har svårt att vara konsekventa, vilket försvagar behandlingens positiva effekt. Även andra miljöfaktorer, exempelvis kamratgruppen, spelar en viktig roll.
Barn med ADD som får behandling är betydligt mindre benägna att hamna i brottslig verksamhet. Behandlingen kan bestå av läkemedel samt beteendeterapi som ges av yrkesverksamma, lärare och familjen. Ju fler personer som deltar i den konsekventa tillämpningen av behandlingen, desto bredare stöd får barnet – och med mer stöd minskar risken för att barnet involveras i brottsligt beteende.
Sambandet mellan ADD och ungdomsbrottslighet är komplext och påverkas av symtomens svårighetsgrad, eventuell substansanvändning, samtidiga diagnoser och hemmiljön. Med tidig upptäckt, en genomtänkt behandlingsplan och ett stabilt nätverk av vuxna kan risken för brottslighet dock minska avsevärt – något som gynnar både barnet och samhället i stort.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online