Attention deficit disorder (ADD) är en neuropsykiatrisk diagnos som kännetecknas av svårigheter att koncentrera sig, bibehålla uppmärksamhet och genomföra nödvändiga dagliga sysslor. Symtomen blir ofta tydliga när barnet börjar skolan och förväntas kunna fokusera under längre perioder. Behandlingen består vanligtvis av en kombination av läkemedel och samtalsterapi eller rådgivning.
Personer med ADD får oftast antingen ett stimulerande eller ett icke-stimulerande läkemedel ordinerat. I vissa fall kan även antidepressiva läkemedel användas, särskilt om symtomen inte lindras tillräckligt eller om det finns en samtidig stämningsstörning.
Till de stimulerande läkemedlen hör Ritalin, Concerta, Daytrana, Adderall, Dexedrine och Vyvanse. Vanliga biverkningar är sömnlöshet, irritabilitet, magont, nedsatt aptit och viktminskning. Om dosen är för hög kan läkemedlen även utlösa tics.
Det enda icke-stimulerande läkemedel som ordineras mot ADD är Strattera (atomoxetin). Bland dess biverkningar finns sömnighet, illamående, nedsatt aptit och viktminskning.
Antidepressiva medel, exempelvis Wellbutrin (bupropion), kan förskrivas när stimulerande eller icke-stimulerande läkemedel inte minskar ADD-symtomen, eller när en stämningsstörning förekommer samtidigt med ADD. Möjliga biverkningar inkluderar illamående, förstoppning, kräkningar, torr mun, huvudvärk, sömnlöshet, yrsel, hudutslag, svettningar, darrningar, nedsatt sexlust samt viktuppgång eller viktminskning.
Hjärtproblem, i vissa fall med dödlig utgång, har rapporterats hos personer som använder ADD-läkemedel, särskilt de stimulerande. I de flesta fallen hade den berörda personen redan ett underliggande hjärtfel eller en hjärtsjukdom innan behandlingen påbörjades. Därför görs ofta en hjärtundersökning innan behandling med centralstimulerande medel inleds, särskilt hos patienter med kända hjärtbesvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online