Namnet Ritalin har blivit nästan synonymt med läkemedelsbehandling av hyperaktivitetsstörning med uppmärksamhetsbrist (ADHD). Men Ritalin är bara ett varumärke bland de stimulantia som används. Det finns inte bara flera andra stimulerande läkemedel mot ADHD – det finns även flera andra läkemedelsgrupper, däribland icke-stimulantia, antidepressiva och blodtryckssänkande preparat. Oavsett vilken medicinering som används bör den alltid övervakas av en läkare som har gedigen kunskap om både ADHD och de olika läkemedlen.
Observera: I den här artikeln används begreppet ADHD som samlingsnamn för både Attention Deficit Hyperactivity Disorder och Attention Deficit Disorder (ADD).
De flesta som får diagnosen ADHD behandlas med psykostimulantia, till exempel metylfenidat (Ritalin, Metadate, Methylin), amfetamin (Adderall), dextroamfetamin (Dexedrine, Dextrostat) eller lisdexamfetamindimesylat (Vyvanse). Dessa läkemedel stimulerar hjärnbarkens främre delar, den så kallade prefrontala cortex, vilket höjer nivåerna av dopamin och noradrenalin – signalsubstanser som hjälper till att reglera uppmärksamhet och beteende.
Biverkningar kan vara minskad aptit, sömnlöshet, magont och huvudvärk. Risken finns också att psykiatriska symtom förvärras, exempelvis röstupplevelser eller hallucinationer, samt en ökad risk för stroke eller hjärtinfarkt hos patienter med underliggande hjärtsjukdom.
År 2003 godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA atomoxetin (Strattera) som det första icke-stimulerande läkemedlet mot ADHD. Det är en selektiv noradrenalinåterupptagshämmare. Exakt hur det verkar är inte helt klarlagt, men man tror att det reglerar nivåerna av noradrenalin i hjärnan.
Bland biverkningarna finns orolig mage, illamående och kräkningar, minskad aptit, viktnedgång, yrsel, trötthet, humörsvängningar samt hämmad tillväxt hos barn. Läkemedlet kan dessutom öka suicidtankar hos vissa individer och orsaka leverpåverkan.
Även om antidepressiva inte är godkända av FDA specifikt för ADHD-behandling, ordineras de ofta. Tre huvudtyper förekommer: tricykliska antidepressiva (TCA), monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) samt bupropion och venlafaxin (serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare, SNRI). Precis som de övriga läkemedlen påverkar de dopamin- och/eller noradrenalinhalterna i hjärnan.
Biverkningarna varierar beroende på preparat, men kan omfatta muntorrhet, illamående, dåsighet och sexuella besvär.
Klonidin (Catapres) och guanfacin (Tenex) är blodtryckssänkande medel som ibland förskrivs vid ADHD, trots att de inte är godkända av FDA för detta ändamål. Även dessa läkemedel antas påverka dopamin och noradrenalin i hjärnan. De används dock oftare till barn med utagerande beteende än till vuxna patienter.
Muliga biverkningar är sömnighet, lågt blodtryck samt muntorrhet eller torra nässlemhinnor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online