Blåsbildningsmedel, även kallade vesikanter, är kemiska stridsmedel som orsakar kraftig blåsbildning och vävnadsskador på hud och slemhinnor. De kan tas upp genom huden, inandas via luftvägarna eller intas, och kan ge både akuta symtom och långsiktiga hälsoskador. Nedan följer en översikt över några av de mest kända blåsbildningsmedlen.
Senapsgas är ett svavelbaserat blåsbildningsmedel som för första gången användes under första världskriget. Det är ett mycket giftigt och beständigt ämne som kan orsaka omfattande blåsor, allvarlig vävnadsskada och skador på ögon och luftvägar. Ämnet har använts i flera väpnade konflikter genom historien.
Lewisit är ett arsenikbaserat blåsbildningsmedel som också är mycket giftigt. Det utvecklades under första världskriget men kom aldrig att användas i större utsträckning. Lewisit ger upphov till blåsbildning och vävnadsskador och kan vara dödligt om det inandas eller sväljas.
Fosgenoxim är ett sällan använt blåsbildningsmedel vars effekter liknar senapsgasens. Det känns igen för sin förmåga att orsaka intensiv smärta och snabb blåsbildning vid kontakt med huden.
Klorpikrin är främst en lungirriterande och kräkframkallande substans, men kan även orsaka blåsor på hud och ögon. Det användes under första världskriget och har dessutom använts som bekämpningsmedel i jordbruket.
Kvävesenap är ett cytotoxiskt ämne som idag framför allt används inom kemoterapi för behandling av cancer. Historiskt utvecklades det dock av USA under andra världskriget även som ett potentiellt blåsbildningsmedel i krigföring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online