Aggression och ADHD – vad du behöver veta

Vad är ADHD?

ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en kronisk beteendestörning som påverkar en persons förmåga att koncentrera sig, kontrollera impulser samt organisera tankar och beteenden. De tre huvudsakliga kännetecknen vid ADHD är ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet.

Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) diagnostiserades cirka 4,5 miljoner barn i åldern 5–17 år med ADHD år 2006. Det är dock viktigt att komma ihåg att inte alla barn med diagnosen har problem med aggressivitet.

Forskaren Russell Barkley, PhD, en av världens ledande ADHD-experter, har dock funnit att ungefär 65 procent av alla barn med ADHD har beteendeproblem, vilket innebär att aggressivitet kan vara ett framträdande inslag hos denna grupp.

Symtom

Mayo Clinic listar tecken och symtom för ADHD:s två huvudformer: den ouppmärksamma typen och den hyperaktiva/impulsiva typen.

Ett barn med den ouppmärksamma typen av ADHD har sällan problem med aggressivitet, eftersom huvudproblemet ligger i koncentrationssvårigheter snarare än i bristande impulskontroll.

Hos barn med den hyperaktiva/impulsiva typen är aggressivitet ofta en impulsiv reaktion. Tecken att hålla utkik efter är bland annat:

• Att barnet ofta reser sig från sin plats i klassrummet utan tillstånd
• Att barnet rör på sig, vrider sig eller springer och leker vid olämpliga tidpunkter
• Svårigheter att leka tyst samt att prata ovanligt mycket
• Svårigheter att vänta på sin tur
• Att barnet ofta avbryter eller tränger sig in i andras samtal eller lekar

Varför uppstår aggressivitet?

Barn med hyperaktiv/impulsiv ADHD har svårt att vänta eller acceptera situationer som inte sker på deras villkor eller tillfredsställer deras omedelbara behov. Därför blir de lättirriterade och otåliga – helt enkelt för att de inte är rustade med samma förmåga att kontrollera impulser som sina jämnåriga.

När behoven inte tillgodoses direkt reagerar dessa barn impulsivt. Detta tar ofta formen av verbal eller fysisk aggressivitet, eftersom barnet ser det som ett snabbt sätt att få det han eller hon vill ha eller behöver.

Aggressiviteten kan visa sig som förolämpningar, skrik, nedvärderingar, slag, knuffar och sparkar. Ofta förekommer flera av dessa beteenden samtidigt.

Förebyggande åtgärder

Det som gör impulsiviteten vid ADHD farlig är att det saknas något konkret sätt att förutsäga om ett barn kommer att bli verbalt eller fysiskt aggressivt. De bästa verktygen när man arbetar med eller fostrar ett barn med ADHD är fasta rutiner, tydliga och rimliga förväntningar samt konsekvenser för oacceptabla beteenden som konsekvent följs upp.

Om du exempelvis har ett barn med ADHD som blir fysiskt aggressivt när hen inte får lämna matbordet innan tallriken är tom, kan det vara klokt att istället låta barnet resa sig i 5–10 minuter och gå omkring, med förväntan att hen inte stör resten av familjen, spelar spel eller tittar på tv. Detta tillfredsställer det omedelbara behovet av rörelse och hjälper till att undvika ett aggressivt utbrott.

Sätta konsekvenser

Konsekvenser för aggressivt beteende måste fastställas i förväg så att de blir förutsägbara. Barn med ADHD klarar inte av att koppla samman en konsekvens som ges idag med ett beteende som visades igår.

Om barnet exempelvis blir verbalt aggressivt vid köksbordet och vägrar sluta kan en omedelbar konsekvens vara att barnet förlorar 5 minuter av speltiden efter middagen. Försök inte hålla kvar barnet vid bordet som konsekvens – det ökar bara risken för fysisk aggressivitet.

Behandlingsmöjligheter

Den mest effektiva behandling som finns idag för ADHD är läkemedel. Det finns flera preparat på marknaden, bland annat Concerta, Strattera och Vyvanse.

Det är viktigt att vända sig till en psykiater när man överväger medicinering. Även om många allmänläkare kan förskriva ADHD-läkemedel, är de inte kvalificerade att ställa diagnosen eller bedöma andra psykiska hälsoproblem som ibland förekommer samtidigt med ADHD.