ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) är en relativt vanlig neuropsykiatrisk diagnos som kännetecknas av impulsivitet, hyperaktivitet och svårigheter att koncentrera sig. Det finns flera olika läkemedel som ofta förskrivs för att lindra de besvär som ADHD medför. Ritalin är det mest förskrivna ADHD-läkemedlet – och samtidigt ett av de mest omdiskuterade läkemedlen på marknaden. Även om Ritalin kan lindra ADHD-symtom finns det flera allvarliga potentiella biverkningar kopplade till preparatet.
Ritalin är varunamnet för metylfenidat, ett centralstimulerande läkemedel som inte är ett amfetamin men som först användes på hyperaktiva patienter redan 1956. Läkemedlet har en paradoxalt lugnande effekt på personer med ADHD. Forskarna är fortfarande inte helt säkra på exakt hur Ritalin fungerar, men de flesta experter är överens om att läkemedlet förändrar den kemiska balansen i hjärnan.
Forskare vid Brookhaven National Laboratory fann att doser av metylfenidat höjer nivåerna av dopamin, en signalsubstans som är inblandad i motivation, rörelse, belöning och lust. Dopamin tycks också spela en roll för uppmärksamhet och koncentration. Forskare vid Duke University har dessutom rapporterat att Ritalin höjer nivåerna av serotonin, en annan signalsubstans som är kopplad till beteende och aktivitet.
Det finns idag två olika former av Ritalin på marknaden. Båda innehåller samma aktiva ämne, metylfenidat, men frisättningen och verkanstiden skiljer sig åt.
Den kortverkande formen ger en jämn mängd läkemedel, men patienten måste komma ihåg att ta mer än en tablett per dag. Ritalin SR är en depåform som verkar under längre tid. Även om många patienter uppskattar bekvämligheten med endast en tablett dagligen anser många kliniker att Ritalin SR inte är lika jämn och förutsägbar i sin effekt.
Ritalin kan orsaka ett flertal biverkningar. De vanligaste är sömnlöshet, minskad aptit och nervositet. Andra möjliga biverkningar är huvudvärk, irritabilitet, humörsvängningar, yrsel, magbesvär och rastlöshet.
Ritalin kan också orsaka personlighetsförändringar, exempelvis att personen blir slö, tillbakadragen eller deprimerad. Vissa ADHD-patienter rapporterar att de utvecklat tvångsmässiga symtom. Läkemedlet kan också ge förhöjt blodtryck och snabbare puls under de första veckorna av användning. I sällsynta fall utvecklar barn som tar Ritalin tics och okontrollerbara vokala utbrott.
Utöver de biverkningar som nämns ovan finns flera säkerhetsfrågor kopplade till användning av Ritalin. De långsiktiga effekterna av centralstimulerande medel på kroppen – särskilt på barns hjärna och hjärt-kärlsystem – är ännu inte fullständigt kända.
Ritalin kan utlösa eller förvärra symtom som aggression, paranoia, ångest, hallucinationer och fientlighet. Patienter med bipolär sjukdom, depression eller suicid i den närmaste familjen löper särskilt stor risk. Det finns också viss oro för att användning av Ritalin hos barn kan hämma tillväxten.
Missbruket av Ritalin har ökat de senaste åren, särskilt bland tonåringar och unga vuxna i högskoleåldern. De främsta missbrukarna verkar dock vara personer utan ADHD som köper och använder Ritalin illegalt.
Vissa studenter tar Ritalin för att öka sin energi när de pluggar över natten eller läser inför tentor. Andra använder läkemedlet för att gå ner i vikt, medan ytterligare andra uppskattar det rus som Ritalin kan ge personer utan ADHD. Studier tyder dock på att den dos som används för att behandla ADHD inte räcker till för att skapa beroende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online