ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är ett neuropsykiatriskt tillstånd som påverkar förmågan att koncentrera sig, att sitta stilla och att kontrollera impulser. Redan sedan 1930-talet har centralstimulerande läkemedel som Dexedrine och Ritalin använts med framgång för att lindra symtomen. Behandlingen gör det möjligt för personer med diagnosen att förbättra sin koncentration och leva ett mer strukturerat och produktivt liv. Sedan dess har läkemedelsföretag utvecklat en rad nya preparat som hjälper till att kontrollera symtomen.
Ritalin (metylfenidat) har använts med god effekt mot ADHD sedan 1960-talet. Sedan dess har flera Ritalinliknande läkemedel tagits fram, till exempel Focalin, Methylin, Concerta och Metadate. Många av dessa finns i depåform, vilket gör att man slipper ta tabletter under skoldagen. Daytrana finns som plåster som enkelt kan tas bort om läkemedlet stör sömnen.
Dexedrine (dextroamfetamin) är ett centralstimulerande medel från amfetaminfamiljen som också används för att minska ADHD-symtom. Det verkar genom att stimulera vissa områden i hjärnan så att signalsubstanserna blir mer tillgängliga. Preparatet anses ge en mjukare start och avslutning än Ritalin. Ett annat amfetaminbaserat läkemedel är Adderall – en kombination av amfetamin och dextroamfetamin som introducerades 1996 och finns i både snabbverkande och långtidsverkande form.
Strattera (atomoxetin) är ett icke-stimulerande läkemedel som är godkänt av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av ADHD. Det verkar genom att höja nivån av noradrenalin i hjärnan och har längre verkanstid än många andra ADHD-läkemedel – ofta mer än 24 timmar. En fördel är att läkemedlet inte förvärrar tics eller symtom vid Tourettes syndrom.
"Off-label" är en term för läkemedel som ursprungligen utvecklats för en sjukdom men som med framgång även används mot en annan. Blodtryckssänkande preparat som Catapres (klonidin) och Tenex (guanfacin) har använts off-label mot ADHD med viss framgång. Antidepressiva medel som Wellbutrin (bupropion) påverkar noradrenalin och dopamin på liknande sätt som centralstimulerande läkemedel och kan vara särskilt hjälpsamma för personer med samtidig depression. Även tricykliska antidepressiva som imipramin och desipramin används ibland vid ADHD.
En israelisk studie av det antidepressiva läkemedlet reboxetin rapporterade intressanta resultat vid off-label-behandling av ADHD-symtom. Läkemedlet gav en tydlig förbättring efter åtta veckors behandling, vilket banar väg för mer omfattande studier av användningen hos barn i USA. Pågående forskning i USA och resten av världen kommer sannolikt att erbjuda ännu fler behandlingsalternativ för personer med ADHD.
Lämplig medicinering varierar från person till person, och valet av läkemedel bör alltid göras tillsammans med en läkare som kan väga nytta mot eventuella biverkningar. En kombination av medicinsk behandling och stödinsatser ger oftast bäst resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online