Vissa barn med adhd (attention deficit hyperactivity disorder) svarar bra på medicinering, men det kan ta tid att ta reda på vilket läkemedel som passar bäst för just ditt barn. Om ett barn i din vård har adhd är det klokt att lära sig mer om de vanligaste typerna av läkemedel och vilka effekter de kan ha. Här går vi igenom de viktigaste sakerna att känna till.
Stimulerande läkemedel, så kallade stimulantia, skrivs ut oftare än icke-stimulerande alternativ och kan hjälpa ett barn med adhd att fokusera och koncentrera sig – förutsatt att dosen är rätt. Icke-stimulerande läkemedel kan dock också vara effektiva och verkar dessutom ge färre biverkningar.
Varje barn är unikt, och därför måste man ofta pröva flera olika preparat och doser innan man hittar den kombination som fungerar bäst. Detta sker alltid i samråd med ansvarig läkare, som följer upp effekten regelbundet.
Barn som medicineras mot adhd behöver följas noggrant, eftersom biverkningar kan variera från lindriga till allvarliga beroende på dos och antal förskrivna läkemedel. Symtomen kan sträcka sig från en vag känsla av att "må konstigt" till depression eller plötsliga psykiatriska besvär. Det finns även en viss risk för hjärtproblem, särskilt om det finns hjärtsjukdom i familjen eller om barnet redan har ett underliggande tillstånd. Därför görs oftast en hälsokontroll innan behandlingen påbörjas.
Beroende på vilket läkemedel som förskrivits kan sömnstörningar uppstå. Barnet kan ha svårt att somna eller sova oroligt under natten. En lugn och återkommande kvällsrutin, avslappnande musik eller begränsad skärm tid före läggdags kan göra stor skillnad. Prata med läkaren om sömnproblemen kvarstår.
Vissa läkemedel kan minska aptiten, ofta i kombination med magont. Vissa barn klagar också över huvudvärk. Kontakta barnets läkare om du är orolig för barnets ätande, eller om du märker en oväntad viktökning eller viktnedgång. Läkaren kan då justera dosen eller byta preparat.
I vissa fall kan allvarliga reaktioner uppstå. Plötsliga, upprepade rörelser eller ljud – så kallade tics – kan förekomma, eller så kan barnets röst låta "platt" och utan känsla. Om detta händer ska du kontakta barnets läkare.
Tar ditt barn läkemedlet atomoxetin bör du extra noga observera beteendet och hålla utkik efter förändringar i personligheten. Rapportera alla ovanliga förändringar till läkaren omedelbart. Med god uppföljning och öppen dialog med vården kan risken för komplikationer minimeras, och många barn mår betydligt bättre med rätt anpassad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online