ADHD står för "Attention Deficit Hyperactivity Disorder" (uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) och drabbar 8 till 10 procent av alla barn i USA. Tillståndet definieras av tre huvudkategorier av symtom: ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Barn med ADHD uppvisar ofta ett brett spektrum av beteenden som kan vara utmanande både i skolan och hemma. Genom att förstå hur dessa beteenden yttrar sig blir det lättare för föräldrar och lärare att ge barnet rätt stöd.
Barn med ADHD har ofta svårt att fokusera eller koncentrera sig. Det kan märkas genom sämre skolprestationer eller att barnet inte klarar av att slutföra sina läxor. Barn med ADHD tröttnar dessutom ofta mycket snabbt på en viss aktivitet. Den nedsatta förmågan att koncentrera sig gör att barn med ADHD ofta har svårt att hantera sin tid, blir förvirrade av instruktioner, eller tappar bort och mister kläder, leksaker och skolmaterial.
Barn med ADHD har ofta en överdriven mängd energi, vilket visar sig i konstant rörelse eller rastlöshet. De kan få raseriutbrott eller bli extremt frustrerade i situationer där de förväntas sitta stilla eller vara tysta, till exempel i klassrummet. Många barn med ADHD har också svårt att hejda ett konstant pratande eller babbel, även när det inte passar situationen.
ADHD gör ofta att ett barn får svårt att kontrollera sina impulser. Barn med ADHD har ofta svårt att följa samtalets gång och avbryter ständigt andra talare, eller så gör de impulsiva uttalanden som kan uppfattas som taktlösa eller sårande. Tillståndet innebär att barnet sällan hinner tänka igenom sina ord eller handlingar, eller konsekvenserna av dem, innan det agerar.
Det finns inget enskilt test, som exempelvis ett blodprov, som kan avgöra om ett barn har ADHD. Diagnosen ställs i stället genom en helhetsbedömning av barnets beteende. En ADHD-diagnos kan ställas om barnet uppvisar beteenden från en eller flera av de tre huvudkategorierna. För att en diagnos ska kunna sättas måste beteendet vara ihållande och ha pågått i mer än sex månader. Utredningen görs vanligtvis av läkare eller psykologer med hjälp av intervjuer, observationer och information från föräldrar och skola.
Det finns idag inget botemedel mot ADHD, men med en väl fungerande behandlingsplan kan barn med ADHD leva ett friskt, lyckligt och framgångsrikt liv. Behandlingen kan innefatta läkemedel som stimulerar nervsystemet, exempelvis Adderall, eller antidepressiva läkemedel. Beteendeterapi är också en central del av behandlingen, eftersom den lär barnet praktiska färdigheter att hantera sitt tillstånd och arbeta igenom sina symtom. En kombination av medicinsk behandling och terapi ger ofta bäst resultat, tillsammans med ett stödjande hem- och skolmiljö.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online