Föräldrars uppträdandestörning (CD) höjer barnets risk för ADHD, men relationen är probabilistisk, inte deterministisk. Flera interagerande banor är inblandade.
Överföringsbanor
- Genetisk överlapp: Delad polygen risk för externaliserande beteenden (impulsivitet, disinhibition). GWAS visar genetisk korrelation (rg ~0,5–0,7).
- Miljömediering: Föräldrars CD → hård/inconsekvent föräldraskap, försummelse, misshandel, instabilitet → barns neuroutvecklingsstörning.
- Gen-miljö korrelation: Genetisk risk formar miljö (evocative rGE: barns ADHD-beteenden utlöser hårda föräldrar; passive rGE: föräldrar ger både gener och kaotiskt hem).
- Komorbiditet: CD och ADHD koexisterar i höga rater (30–50%); delade exekutiva funktionsdeficiter.
Viktiga moderatorer
- Skyddsfaktorer: annan förälders psykiska hälsa, utökad familjestöd, kvalitativ skolgång, barns temperament, tidig insats.
- Resiliens är vanlig – många barn till föräldrar med CD utvecklar inte ADHD.
Kliniska implikationer
- Screening barn till föräldrar med CD för ADHD (och vice versa).
- Adressera föräldrars psykiska hälsa – att behandla förälder förbättrar barnutfall.
- Föräldraprogram (PCIT, Incredible Years) minskar miljö risk.
- Individualiserad bedömning avgörande – inget barns öde är förseglat av föräldradiagnos.
Risk är förhöjd men modifierbar. Tidig, omfattande stöd förändrar banor.
