Vi har alltid fått lära oss att bli av med parasitmaskar för att må bättre. Men inom maskterapi görs det motsatta: parasiter introduceras medvetet i kroppen som en behandling mot sjukdomar och besvär. Trots att forskningen pågått sedan början av 1980-talet är få medvetna om behandlingsformen, och kliniker världen över behandlar bara cirka 100 patienter per år.
Maskterapi, även kallad helminterapi, används ibland som behandling vid autoimmuna sjukdomar och immunrelaterade besvär. Metoden innebär att man under strikt kontroll medvetet låter parasitmaskar infektera människokroppen för att behandla en sjukdom. Exempel på autoimmuna sjukdomar där metoden studerats är celiaki (glutenintolerans), Crohns sjukdom, multipel skleros och ulcerös kolit.
Utöver klassisk helminterapi finns tre närbesläktade behandlingsformer, där varje variant bygger på olika typer av parasiter. Forskningen riktar sig bland annat mot Crohns sjukdom, ulcerös kolit, inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD), multipel skleros, astma, eksem, dermatit, höfeber och födoämnesallergier.
Forskarna tror att förklaringen ligger i hur parasitmaskarna påverkar immunförsvaret. Människans immunsystem har under evolutionen utvecklats tillsammans med tarmmaskar, och maskerna har i sin tur lärt sig att dämpa våra immunreaktioner för att själva överleva. När maskarna modulerar immunförsvaret – bland annat genom att öka antalet regulatoriska T-celler – minskar även de överreaktioner som ligger bakom allergier och autoimmuna sjukdomar. Teorin hänger ofta samman med den så kallade hygienhypotesen: ju renare miljö vi lever i, desto färre tillfällen får immunförsvaret att kalibrera sig mot verkliga hot.
Så tidigt som 1980 inledde Neil Lynch och hans kollegor vid universitetet i Venezuela forskning kring sambandet mellan maskinfektioner och astma. Studien visade att 90 procent av de venezuelanska urinvånare som levde i regnskogen bar på parasiter eller tarmmaskar – men samtidigt helt saknade allergier. När forskarna vände blicken mot urinvånare bosatta i städerna fann de att 43 procent led av allergier.
I slutet av 1980-talet väcktes allt fler forskares intresse för teorierna bakom maskterapi. En milstolpe nåddes när Joel Weinstock och hans forskargrupp vid University of Iowa gav sju patienter med ulcerös kolit och Crohns sjukdom en maskbehandling – samtliga hade tidigare svarat dåligt på traditionell behandling. Över 70 procent av patienterna rapporterade en anmärkningsvärd förbättring.
Vid University of Nottingham i England studerades autoimmun dysfunktion genom att behandla astmapatienter med mänskliga hakmaskar. Även här uppvisade nästan 70 procent av deltagarna en markant förbättring av sina symtom.
Maskterapi är fortfarande ett pågående forskningsområde. Det viktigaste att komma ihåg är att behandlingen normalt genomförs som en övervakad forskningsstudie. Det kan vara svårt att hitta kliniker som erbjuder maskterapi i sin närhet, men intresserade patienter bör prata med sin husläkare eller kontakta lokala forskningsuniversitet, som kan bedriva studier inom området.
Behandlingen ska alltid ske i en kontrollerad vetenskaplig miljö och är absolut ingenting som ska testas hemma eller av personer utan medicinsk utbildning. Trots vad många tror bör den som är nyfiken aldrig försöka infektera sig själv på egen hand – utan professionell övervakning finns betydande risker för allvarliga biverkningar och oönskade infektioner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online