Att effektivt facilitera en stödgrupp är avgörande för gruppens tillväxt och hälsa. Idag finns det stödgrupper för i princip alla tänkbara ämnen, men de vanligaste är grupper för personer som mist en närstående, samt grupper för dem som lever med cancer, multipel skleros eller andra livshotande eller progressiva sjukdomar. För att dessa grupper ska bli framgångsrika är nyckeln att hitta en facilitator som förstår gruppdynamik och grupprocess.
Som nämnts ovan är nyckeln till en framgångsrik stödgrupp att hitta en duktig facilitator. Den här personen kan i princip vara vem som helst – någon som själv har erfarenhet av problemet, en utbildad socionom eller en terapeut. Oavsett vem personen är behöver hen förstå de grundläggande elementen i grupprocesser för att gruppen ska lyckas.
En facilitator som ska lyckas behöver känna till de olika faser som varje ny grupp går igenom. Enligt den klassiska modellen av psykologen Bruce Tuckman rör det sig om fyra faser: bildande (forming), stormning (storming), normering (norming) och genomförande (performing). Många grupper går dessutom igenom en avslutningsfas (adjourning).
När en ny grupp bildas behöver den bygga upp en identitet. Personer som deltar i en ny grupp är ofta spända och ser till ledaren för att få trygghet och mening. En duktig facilitator hjälper gruppen att ta reda på vad medlemmarna vill uppnå tillsammans. Att sätta gemensamma spelregler i detta skede är viktigt, så att varje medlem känner ägarskap över hur gruppen ska fungera och vet vad som kan förväntas.
I detta skede känner sig medlemmarna tillräckligt trygga för att uttrycka sina åsikter och önskemål om gruppens inriktning. Det kan uppstå maktkamp eller försök från vissa medlemmar att dominera gruppen. Gruppen kanske började på ett sätt, men nu är vissa medlemmar missnöjda och börjar säga ifrån. Detta leder ofta till konflikter och motstridiga åsikter. Till exempel kan en person vilja att varje träff ska innehålla en föreläsare, medan en annan medlem hellre vill att de flesta träffar ger tid för att varje medlem ska få dela sina erfarenheter. Detta är helt normalt och väntat. Att arbeta igenom denna fas för att nå kompromisser är avgörande. Oavsett vad som beslutas behöver facilitatorn räkna med att vissa medlemmar lämnar gruppen om deras behov inte tillgodoses – och det är okej. Facilitatorns roll är att lyssna på gruppen, klargöra majoritetens behov och sedan hjälpa gruppen att återbefästa sitt syfte.
I detta skede har många konflikter bearbetats och medlemmarna har lärt känna varandras styrkor. Sammanhållningen har utvecklats och relationerna har blivit stabilare. Förtroendet har byggts upp och medlemmarna är mer benägna att acceptera andras idéer även om de inte håller med helt. Facilitatorn kan nu ta en mer tillbakadragen roll, men behöver ändå hålla medlemmarna fokuserade och se till att vissa personer inte dominerar samtalet på bekostnad av andra.
Utöver normeringsfasen finns ytterligare två faser: genomförande (performing) och avslutning (adjourning). En grupp som befinner sig i genomförandefasen är en mer mogen version av gruppen i normeringsfasen. Avslutningen inträffar när gruppen har uppnått sina mål eller när antalet medlemmar minskat, vilket leder till beslut om att avsluta gruppen eller träffas mer sällan. Särskilt i den sista fasen måste facilitatorn lyssna noga på behoven hos varje medlem och säkerställa att de som fortfarande behöver gruppstöd får möjlighet till det – exempelvis genom att gå med i en annan grupp eller genom att fortsätta ha enskild kontakt med en gruppkamrat de litar på.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online