Alzheimers sjukdom är allmänt känd som en försvagande sjukdom, men många inser inte att den också kan vara dödlig. Enligt National Institute of Health identifierades Alzheimers sjukdom för första gången som underliggande dödsorsak hos över 20 000 personer år 1995. Sedan dess har den stigit till att bli den sjätte vanligaste dödsorsaken, särskilt bland personer över 65 år. Med över 5,3 miljoner människor som lever med Alzheimers enbart i USA är det viktigt att förstå hur sjukdomen faktiskt kan leda till döden hos de drabbade.
Även om Alzheimers sjukdom först beskrevs 1906 ansågs den länge vara en försvagande men inte dödlig sjukdom. Det var inte förrän på 1990-talet som Alzheimers började betraktas som den underliggande orsaken till ett stort antal dödsfall, där nedbrytningen av sinne och kropp som sjukdomen orsakar i slutändan ledde till patientens död.
Sjukdomen lades därefter officiellt till listan över dödsorsaker som kunde rangordnas statistiskt, med början i dödsfallen från 1994. Antalet dödsfall som tillskrivs Alzheimers har fortsatt att öka varje år sedan dess – sjukdomen gick från att vara den femtonde vanligaste dödsorsaken 1994 till den sjätte 2009.
Alzheimers dödar sällan direkt, men flera av sjukdomens effekter kan indirekt leda till döden. Den gradvisa förlusten av motoriska färdigheter kan orsaka kvävning och andra olyckor. Glömskan och demensen som följer med sjukdomen kan leda till att den drabbade hamnar i farliga situationer eller går vilse. Dessutom kan ett flertal infektioner uppstå till följd av inkontinens, oförmåga att komma upp ur sängen och andra vanliga symtom på framskriden Alzheimers. Skadorna på hjärnvävnaden kan även öka risken för allvarliga hjärnskador.
En av de vanligare dödsorsakerna hos personer med Alzheimers är stroke. Eftersom symtomen på en stroke liknar den demens och den funktionsnedsättning som utvecklas vid Alzheimers kan det vara svårt att diagnosticera en stroke hos dessa patienter. Det kan leda till att flera stroke inträffar utan behandling, vilket i sin tur kan sluta i döden. Även hos patienter som aldrig drabbas av stroke kan hjärnskador uppstå till följd av stötar eller slag mot huvudet, oftast orsakade av frekventa fall.
Svårigheter att tugga och svälja ordentligt kan leda till kvävning, vilket gör att matpartiklar kan fastna i luftvägarna. Detta ökar risken för lunginflammation, särskilt hos äldre Alzheimerpatienter. Allvarliga urinvägsinfektioner kan utvecklas om blåskontrollen blir ett problem, och stafylokockinfektioner kan uppstå i trycksår hos patienter som inte förmår lämna sängen under flera dagar i sträck.
I takt med att den motoriska förmågan försämras blir det allt svårare att hålla balansen. Detta leder till fler fall, och sådana fall kan orsaka hjärnskakningar eller benbrott. I kombination med den ökade risken att Alzheimerpatienter vandrar iväg och går vilse när de lämnas utan tillsyn kan dessa skador bli livshotande om den drabbade inte hittas snabbt.
Eftersom Alzheimers sjukdom i sig inte är direkt dödlig spelar kvaliteten på vården och tillsynen en avgörande roll för hur länge den drabbade lever. Regelbundna medicinska kontroller, hjälp med att förebygga fall, god mun- och sväljvård samt snabb behandling av infektioner kan avsevärt minska riskerna. För anhöriga och vårdgivare är kunskapen om dessa indirekta dödsorsaker ett viktigt verktyg för att ge den drabbade en tryggare och längre livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online