
När barn lär sig tala korrekt fokuserar logopeder inte på att rätta varje enskilt ljud, utan i stället på fonologiska fel. Fonologi är den disciplin som studerar språkets ljudsystem. Cykelkonceptet innebär att logopeden bearbetar fonologiska processer i olika faser. Under dessa cykler får barnet delta i en rad aktiviteter som är utformade för att träna upp ett korrekt uttal.
Användningen av cykler inom fonologin bygger på gestualfonologin, en teori som lanserades av C. Browman och L. Goldstein. Enligt gestualfonologin baseras den fonologiska representationen inte bara på begränsningar i talproduktionen, utan även på taluppfattningen. Barn har ofta svårt att uppfatta det talade ordet och kan därför inte lista ut hur det ska uttalas.
Logopeder arbetar främst med cykler eftersom barn tenderar att växla i sitt uttal av ord. Därför jobbar logopeden med barnet kring specifika former av fonologisk behandling tills barnet uttalar orden korrekt i det dagliga samtalet.
När barn uttalar ord fel kan de ofta peka ut att uttalet är felaktigt när någon annan missuttalar ordet. När de själva gör samma misstag märker de dock inte felet. Logopeder kan därför gradvis hjälpa barnet att utveckla en större medvetenhet om hur orden uttalas.
Barnet måste vara aktivt deltagande i cyklerna i stället för att passivt ta till sig information. Logopeden tränar tillsammans med barnet uttalet av ord, steg för steg.
Logopeder försöker fokusera på att eliminera specifika fonologiska problem i stället för att oroa sig över korrektheten i varje enskilt ord. När barnet eliminerat ett talfel går logopeden vidare till andra fonologiska fel. Barnet utmanas först med enkla fonologiska övningar, varefter logopeden successivt ökar svårighetsgraden för att stimulera barnets utveckling.
När barnet framgångsrikt eliminerat ett fel betraktas resultatet som korrekt, eftersom logopeden bara fokuserar på ett problem åt gången. Logopeder kan låta barn öva på att säga ord som bara skiljer sig åt i ett fonem, exempelvis "katt" och "hatt". Fonem är de minsta ljudenheterna i språket.
Barn kan namnge föremål på bilder och träna på att uttala ordet som hör till varje bild korrekt. Det gör att barnet kopplar ljud till bilder i stället för att bara koppla ljud till ord. Ett barn kan exempelvis koppla ljudet av ordet "katt" till bokstäverna K, A och T. Logopeden vill dessutom att barnet kopplar ljudet av ordet "katt" till själva djuret, vilket stärker kopplingen mellan språkljud och verklighet.
Logopeder kan låta barn recitera rim och ramsor. Rim hjälper barn att förstå nyanserna i hur ord uttalas och gör träningen lekfull. Ramsor kan bland annat bestå av tungvridare som "Sju sjösjuka sjömän sköttes av sju sköna sjuksköterskor", vilka tränar både artikulation och koncentration.
Logopeden kan dela upp ord i mindre delar för att göra dem lättare att hantera. När barnet till exempel lär sig uttala ordet "kaffe" kan logopeden dela upp ordet i kaf-fe och låta barnet öva på att uttala båda delarna var för sig. Detta kan hjälpa barn att förstå hur olika stavelser kombineras till mer komplexa ord.
Genom att kombinera dessa aktiviteter skapar logopeden en varierad och engagerande träning som stödjer barnets språkutveckling steg för steg genom hela cykeln.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online