Konstgjord andning gör det möjligt att överleva ett akut andningsstillestånd. Den används också under kirurgiska ingrepp och som livsuppehållande behandling inom sjukvården. Begreppet omfattar bland annat hjärt-lungräddning (HLR), handpumpade balonger och syrgasflaskor. Medborgare som har utbildats i HLR kan ge första hjälpen till en person som hamnat i nöd till följd av hjärtinfarkt, drunkning eller annan nödsituation.
Vid misstanke om andningsstillestånd ska man alltid larma 112 och därefter påbörja räddningen snarast. Enligt dagens riktlinjer kombineras inblåsningar oftast med bröstkompressioner enligt schemat 30:2.
Järnlungan, som utvecklades redan på 1670-talet, var den första respiratorn. Den utnyttjade ett yttre negativt tryck för att vidga brösthålan och få lungorna att dra in luft på egen hand.
Moderna respiratorer fungerar i stället med positivt tryck. En syrgaskälla pressar luft genom en endotrakealtub som förts ner i patientens luftstrupe. Tekniken används rutinmässigt vid narkos, intensivvård och långvarig andningssvikt.
År 1954 bevisade forskaren James Elam att inblåsning av utandningsluft i en person med andningsstillestånd ger tillräckligt med syre för att hålla personen vid liv. Upptäckten lade grunden för dagens mun-till-mun-metod.
Så här utförs inblåsningen: Räddaren lutar offrets huvud bakåt, klämmer igen näsan och omsluter offrets mun med sin egen. Därefter blåser räddaren in luft tills offrets bröstkorg synbart höjer sig. Metoden kallas idag mun-till-mun-räddning och utförs vanligen tillsammans med bröstkompressioner.
När svåra ansiktskador omöjliggör inblåsning via munnen använder räddare mun-till-näs-metoden. Personens mun hålls slutet medan luft blåses in genom näsan. Munnen måste sedan släppas upp så att luften kan strömma ut vid utandningen.
Vid återupplivning av små barn täcker och försluter räddarens mun både barnets mun och näsa samtidigt. Inblåsningarna görs dessutom mjukare och med betydligt mindre luftvolym än hos vuxna.
Många räddare föredrar mun-till-mask-andning, eftersom metoden undviker direktkontakt med offrets mun. En skyddsmask placeras tätt över personens mun och näsa, och inblåsningarna ges genom en ventil i masken.
En handpumpad balong med tillkopplad mask används av de flesta ambulansbesättningar och räddningsstyrkor. Masken liknar den som används vid mun-till-mask-metoden, men luften levereras av balongen i stället för av räddarens egna lungor. Redskapet kallas ofta ambubalong eller BVM (bag-valve-mask).
Precis som endotrakealtuber kan näskatetrar förse patienten med syrgas från syrgasflaskor. Katetern förs in i näsan och levererar ett kontinuerligt syrgasflöde. Metoden används oftast som stödbehandling snarare än som fullständig konstgjord andning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online