Kortikosteroider och bronkdilaterare är två läkemedelsgrupper som används för att behandla lungsjukdomar, framför allt kroniska obstruktiva luftvägssjukdomar som astma och kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Vid dessa sjukdomar gör inflammation och muskelkramp i luftvägarna att andningen blir svår. Kortikosteroider används för att dämpa inflammationen, medan bronkdilaterare slappnar av muskulaturen i luftvägarna. Tillsammans gör de två läkemedlen andningen avsevärt lättare.
Kombinationen av kortikosteroider och bronkdilaterare är det mest effektiva sättet att behandla sjukdomar som astma och KOL. Kortikosteroider enbart dämpar lunginflammationen och minskar slembildningen, men de lindrar inte den muskelkramp som gör andningen besvärlig. Bronkdilaterare å andra sidan vidgar luftvägarna men påverkar inte inflammationen. Eftersom det inte finns något enskilt läkemedel som både är antiinflammatoriskt och muskelavslappnande används de båda preparaten tillsammans för att ge maximal lindring.
Inflammation är kroppens naturliga svar på skada eller angrepp från främmande ämnen – ungefär som en armé som anfaller när den hotas och sedan drar sig tillbaka. Kroppens egna kortikosteroider styr denna process. Vid sjukdomar som astma och KOL drar sig inflammationen dock inte tillbaka som den ska, och då behövs syntetiska kortikosteroider för att hålla den under kontroll.
Exempel på syntetiska steroidläkemedel som förskrivs för långtidsbehandling av lunginflammation är flutikason, budesonid, mometason och triamcinolon.
Bronkdilaterare får den glatta muskulaturen i luftvägarna att slappna av, vilket gör att luftvägarna vidgas och andningen underlättas. Läkemedlet binder till receptorer på den glatta muskulaturen, varvid kemiska signaler frisätts som instruerar luftvägarna att slappna av och vidga sig.
En annan typ av bronkdilaterare förhindrar att luftvägarna drar ihop sig genom att binda till sensoriska nervändar i luftvägarnas slemhinna och därigenom blockera muskelkontraktion.
Bronkdilaterare delas in i kortverkande preparat, såsom salbutamol (albuterol), levalbuterol, pirbuterol och ipratropium, samt långverkande preparat, såsom tiotropium, salmeterol och formoterol.
Kortikosteroider och bronkdilaterare inhaleras vanligtvis tillsammans, antingen via en handhållen inhalator eller via en apparat som kallas förstövare (nebulisator). Inhalatorn levererar en uppmätt dos läkemedel i ett enda tryck. Förstövaren omvandlar läkemedelslösningen till en fin dimma som patienten andas in genom ett munstycke eller ansiktsmask i 5 till 10 minuter.
På marknaden finns även färdiga kombinationspreparat, till exempel budesonid/formoterol och flutikason/salmeterol, där de båda verksamma ämnena levereras i samma inhalator.
Kombinationspreparat som innehåller både kortikosteroider och bronkdilaterare är avsedda för långtidskontroll av sjukdomen – inte för att behandla akut andnöd. Vid plötsliga andningssvårigheter ska i stället ett kortverkande akutläkemedel användas enligt läkarens anvisningar.
Det är också viktigt att skölja munnen med vatten efter inhalation av kortikosteroider, eftersom det minskar risken för svampinfektion i munnen. Kontakta alltid läkare eller sjuksköterska om symtomen förvärras eller om behandlingen inte verkar ha avsedd effekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online