Alveoler är de avslutande, tunna luftblåsorna i det respiratoriska trädet – cirka 300–400 miljoner per lung – som ger en enorm yta (~70–100 m²) för gasutbyte.
Struktur
- Typ I pneumocyter: Platta celler som täcker 95 % av ytan; extremt tunna (0,1–0,5 µm) för snabb diffusion av O₂/CO₂.
- Typ II pneumocyter: Kubiska celler som utsöndrar lungsurfactant (dipalmitoylfosfatidylkolin) vilket minskar ytspänningen och förhindrar kollaps (atelektas).
- Alveolära makrofager (dammceller): Fagocytoserar partiklar och patogener.
- Kapillärnätverk: Dens plex; blod-gas-barriären är ca 0,5 µm tjock.
Fysiologi
- O₂ diffunderar från alveolär luft (PAO₂ ~100 mmHg) → kapillärt blod (PaO₂ ~40 mmHg).
- CO₂ diffunderar i motsatt riktning (PACO₂ ~40 mmHg → PvCO₂ ~45 mmHg).
- Diffusionen begränsas av yta, barriertjocklek, partialtryckgradientperfusion.
Klinisk relevans
- ARDS: Surfactantbrist/inaktivering, förtjockad barriär → hypoxemi.
- Emfysem: Förstörda alveolväggar → minskat ytarea, luftfångst.
- Lungödem: Vätska i alveolerna försvårar diffusion.
- Neonatal RDS: Surfactantbrist hos förtidigt födda barn.
Alveolär integritet är fundamentalt för andningens upprätthållande.
