Respiratorisk polio — poliovirusinfektion av hjärnstams andningscentra och/eller spinala motorneuroner som innerverar midjeficka/interkostaler — är den mest dödliga formen av paralytisk poliomyelit.
Patofysiologi
- Bulbär polio: Medullärt andningscentrum förstörs → central apné, autonom instabilitet (BT-labilitet, arytmi).
- Spinal respiratorisk polio: Förlust av framre hornceller vid C3–C5 (frenicus) och T1–T12 (interkostaler) → ventilatorisk svikt.
- Kombinerad: De mest dödliga fallen involverar båda.
Klinisk presentation
- Prodrom: Feber, huvudvärk, nackstevhet (aseptisk meningit bild).
- Paralytisk fas: Asymmetrisk flaccid svaghet, areflexi, fascikulationer.
- Respiratorisk svikt: Dyspné, paradoxal andning, hyperkapni, cyanosis.
- Bulbära tecken: Dysfagi, dysartri, nasal regurgitation, svag hosta.
Hantering
- Mekanisk ventilation: Järnlunga (historiskt) → modern ICU-ventilation (volym/tryckkontroll).
- Stödjande: Sekrehantering, nutrition, trombosprofylax, infektionsprevention.
- Rehabilitering: Tidig mobilisering, respiratorisk träning, ortoser.
- Inget antiviralt: Poliovirus har ingen specifik behandling.
Prevention & Global status
- IPV (inaktiverad): 4-dosserie (2,4,6–18 m, 4–6 år) — standard i USA.
- OPV (oral): Används i utrotningkampanjer; sällan VAPP (vaccinassocierad paralytisk polio).
- Global utrotning: WPV1 endemisk bara i Afghanistan/Pakistan (2024); cVDPV-utbrott i underimmuniserade områden.
- Resenärer: Doseringspåfyllnad om resa till endemiska/utbrottsområden.
Polio är förebyggbart. Vaccination upprätthåller eliminering i certifierade regioner.
