Behandlingen av ett aortaaneurysm anpassas efter flera faktorer, bland annat aneurysmets storlek och läge samt patientens allmänna hälsotillstånd. Målet är alltid att förhindra att aneurysmet växer eller brister, eftersom en bristning kan vara livshotande.
Aktiv övervakning: Om aneurysmet är litet och inte ger några besvär rekommenderar läkaren ofta regelbundna kontroller med bildundersökningar, till exempel ultraljud eller datortomografi. På så sätt kan man följa aneurysmets utveckling och agera i tid om det börjar växa.
Läkemedel: Mediciner kan ordineras för att hålla blodtrycket och kolesterolvärdena under kontroll. Det minskar belastningen på kärlväggen och sänker risken för komplikationer som blodproppar. Livsstilsförändringar, som rökstopp och fysisk aktivitet, är också en viktig del av behandlingen.
Kirurgi: Är aneurysmet stort, snabbt växande eller symtomgivande kan en operation behövas för att reparera eller ersätta det drabbade avsnittet av aortan. Det finns huvudsakligen två operativa metoder: öppen kirurgi och endovaskulär reparation.
Vid öppen kirurgi görs ett snitt i bröstet eller buken, varefter kirurgen direkt reparerar eller byter ut den försvagade delen av aortan mot ett syntetiskt kärlrör. Det är en beprövad men mer belastande metod som kräver längre återhämtning.
Endovaskulär reparation (EVAR) är en mindre invasiv teknik där ett stentgraft förs in i aneurysmet via ett litet snitt i ljumsken. Stentet förstärker det försvagade området i kärlväggen och skyddar mot bristning. Återhämtningen är oftast kortare, men regelbunden uppföljning krävs för att kontrollera att stentet fungerar som det ska.
Vilken behandling som passar bäst avgörs av läkaren tillsammans med patienten utifrån de individuella förutsättningarna och aneurysmets specifika egenskaper. En noggrann bedömning av risker och nytta ligger alltid till grund för beslutet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online