En hjärnaneurysm är en fokal artärdilatation – inte en sjukdom i sig. Dess kliniska betydelse ligger i potentiella komplikationer och associerade tillstånd.
Direkta komplikationer
1. Ruptur → Subaraknoidal blödning (SAH)
- Mest fruktade komplikationen; ~30 000 fall/år i USA
- Mortalitet 40–50%; signifikant funktionsnedsättning hos ~30% av överlevande
- Fördröjd cerebral ischemi (vasospasm) toppar dagar 4–14
- Hydrocephalus (akut eller kronisk)
- Re-blödningsrisk: ~4% första 24h, 1–2%/dag om ej säkrad
2. Massaeffekt (orupturerad)
- Kranialiskompression: CN III (PCom) → ptos, mydriasis, oftalmoplegi
- Sehnerv/kiasm kompression (ICA, ACom) → synfältsdefekter
- Hjärnstamskompression (basilär spets) → hydrocephalus, kranialiska defekter
- Anfall (kortikal irritation)
3. Tromboemboli
- Muraltrombus i aneurysm → distala embolier → ischemisk stroke
- Mere vanligt i stora/giganta, delvis tromboserade aneurysmer
Associerade tillstånd (Inte orsakade av aneurysm)
- Hypertoni: Accelererar bildning/ruptur; bidirektionellt samband
- Genetiska vaskulopatier: ADPKD (screening indikerad), Marfan, Loeys-Dietz, EDS, Fibromuskulär dysplasi
- Koarktation av aorta: Associerat med Circle of Willis aneurysmer
- Arteriovenösa malformationer (AVM): Samförekomst i ~10%
- Infektion (mykotisk aneurysm): Septisk embolisation från endokardit
Klinisk tillvägagångssätt
Identifiera aneurysm → karakterisera (storlek, läge, morfologi) → bedöm rupturrisk (PHASES, ELAPSS) → bestäm hantering (observation, coiling, clipping, flödesdiversion) → screening för associerade tillstånd (njur US för ADPKD, genetik om syndromatiska drag).
Aneurysmen är en strukturell läskada som kräver riskstrifiering, inte en sjukdomsentitet som "orsakar" andra sjukdomar.
