Anorexia nervosa orsakar inte direkt svullna lymfkörtlar (lymfadenopati). De djupa fysiologiska konsekvenserna av svår undernäring skapar dock en kaskad som ökar känsligheten för infektioner – de faktiska drivkrafterna bakom lymfkörtelförstoring.
Det immunologiska kaskaden
- Leukopeni och lymphopeni: Svält minskar vitblodskroppsproduktion; absolut lymfocytantal <1000/µL är vanligt
- Thymatatrofi: Thymus involverar, påverkar T-cellmognad och cellmedierad immunitet
- Försämrad barriärfunktion: Hudsprickor, slemhinnatrofi, ökad tarmpermeabilitet ökar patogeninträde
- Komplement- och antikroppsbrist: Minskat immunglobulinproduktions, försämrad opsonisering
- Mikronäringsbrister: Zink, selen, vitamin A, D, B12 – alla kritiska för immunkompetens
Kliniska implikationer
När en anorektisk patient presenterar med lymfadenopati, inkluderar differentialdiagnosen:
- Reaktiv hyperplasi: Svar på bakteriell, viral, svamp- eller mykobakteriell infektion (mest vanlig)
- Opportunistiska infektioner: TB, MAC, CMV, kandidiasis – överväg vid svår immunsuppression
- Malignitet: Lymphom (sällsynt men dokumenterat vid AN); EBV-drivna lymphoproliferativa sjukdomar
- Realimentationsrelaterade: Tillfällig lymfadenopati under näringsrehabilitering då immunrekonstitution sker
Hanteringsstrategi
- Behandla den underliggande infektionen – inte lymfadenopatin själv
- Aggressiv näringsrehabilitering under specialis övervakning (refeding-syndrom risk)
- Multidisciplinärt team: Läkare, dietist, psykiater, terapeut
- Övervaka: B-kem med differentialräkning, immunglobuliner, näringsmarkörer, infektionsövervakning
Varje persistirande eller progressiv lymfadenopati i samband med anorexi motiverar grundlig utredning – anta aldrig att det "bara är ätstörningen". Tidig infektionsutredning och näringsåterställning är avgörande.
