Det allra första dokumenterade fallet av det vi idag kallar anorexia nervosa beskrevs redan år 1689 av den engelske läkaren Richard Morton. I sin avhandling Phthisiologia – A Treatise of Consumptions redogjorde Morton för ett tillstånd hos unga kvinnor som han benämnde "nervös konsumtion" (nervous consumption) – en svårvikt förlust utan någon uppenbar fysisk orsak.
Trots Mortons noggranna observationer kom tillståndet under lång tid att missförstås. Sjukdomen ansågs länge vara en form av hysteri, eller helt enkelt "jungfrusjukan", och kopplades därmed snarare till känslomässiga rubbningar än till en allvarlig ätstörning. Denna syn fördröjde både forskningen och möjligheten till adekvat vård under flera sekler.
Det var först på 1800-talet som sjukdomen fick sitt moderna namn och sin nuvarande kliniska definition. Den brittiske läkaren William Gull presenterade sina banbrytande studier 1873–1874 och var den som myntade begreppet "anorexia nervosa". Ungefär samtidigt beskrev den franske läkaren Ernest-Charles Lasègue samma tillstånd under namnet l'anorexie hystérique.
Tack vare dessa pionjärer kunde anorexia nervosa slutligen erkännas som en egen, allvarlig sjukdom – en insats som än idag utgör grunden för vår moderna förståelse av ätstörningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online