Dyslexi vs. dysgrafi: Skilda inlärningssvårigheter – Jämförelse och insatser

Dyslexi och dysgrafi är båda specifika inlärningssvårigheter som påverkar litteracitet, men de härrör från olika kognitiva deficiter och kräver skräddarsydda insatser.

Dyslexi: Språkbaserad lässvårighet

Kärndeficit: Fonologisk bearbetning – svårighet att koppla ljud (fonemer) till bokstäver (grafemer).

• Långsam, felaktig avkodning (läsa ord)
• Dålig stavning (kodning)
• Läsförståelse lider på grund av avkodningsflaskhals
• Kan ha snabb benämning, arbetsminne deficiter

Dysgrafi: Skrivmotorik/utdata-svårighet

Kärndeficit: Ortografisk kodning och/eller finmotorisk planering för skriftlig utdata.

• Oläslig, långsam, ansträngd handstil
• Inkonsekvent bokstavsform, avstånd, storlek
• Svårighet att organisera tankar på papper (uttryckande skrivande)
• Stavning påverkad men skild från fonologisk deficit
• Ofta samtidig med utvecklingskoordinationsstörning (DCD)

Jämförelse

Överlapp och komorbiditet

30–50% av barn med dyslexi har också dysgrafi. Båda gynnas av tidig identifiering, IEP/504 anpassningar, hjälpmedel (text-till-tal, tal-till-text), och riktad reparation.