Kronisk astma: Definition, svårighetsgrader och behandling

Astma är en vanlig kronisk luftvägssjukdom som drabbar cirka 20 miljoner människor enbart i USA. Symtomen kan variera kraftigt – från lätta och sporadiska besvär till allvarliga, dagliga problem som påverkar hela livskvaliteten. Eftersom behandlingen skiljer sig åt beroende på hur ofta och hur kraftigt symtomen uppstår, är det viktigt att veta vilken kategori ens astma tillhör. Läkare delar oftast in astma i fyra huvudgrader: mild intermittent, mild persisterande, medelsvår persisterande och svår persisterande.

Mild astma

Mild astma indelas i två underkategorier:

• Mild intermittent astma: Symtomen förekommer högst två gånger i veckan, och nattliga besvär är sällsynta. Mellan episoderna fungerar lungorna normalt.
• Mild persisterande astma: Symtomen uppträder oftare än två gånger i veckan, men inte dagligen. Nattliga besvär kan förekomma mer än två gånger i månaden.

Medelsvår persisterande astma

Vid medelsvår persisterande astma finns dagliga symtom, ofta tillsammans med återkommande nattliga besvär. Sjukdomen försämras i två eller fler episoder per vecka, vilket kan begränsa den fysiska aktiviteten och det dagliga livet.

Svår persisterande astma

Personer med svår persisterande astma har kontinuerliga symtom såväl dag som natt. Försämringsepisoder är frekventa och den fysiska kapaciteten är ofta kraftigt begränsad. Denna form kräver intensiv och noggrant anpassad medicinsk behandling.

Att tänka på

Det är inte ovanligt att en person rör sig mellan olika kategorier över tid, eftersom symtomen kan både förbättras och förvärras. Regelbundna uppföljningar hos läkare är därför viktiga för att behandlingsplanen ska kunna anpassas efter den aktuella situationen. Faktorer som allergiexponering, luftvägsinfektioner, träning och stress kan påverka sjukdomens svårighetsgrad.

Behandling

Val av behandling styrs av astmans svårighetsgrad och symtomens frekvens. Vid intermittent astma används ofta enbart korttidsverkande luftrör vid behov. Persisterande astma behandlas däremot i de flesta fall med en kombination av långtidsverkande kontrollläkemedel, exempelvis inhalerade kortikosteroider som minskar inflammationen i luftvägarna, samt korttidsverkande akutmediciner, så kallade räddningsmediciner, som snabbt öppnar luftvägarna vid symtom. Målet med behandlingen är alltid att uppnå god symtomkontroll, förebygga försämringsepisoder och möjliggöra ett aktivt liv utan begränsningar.