
Självstimulerande beteende, ofta kallat stimning, är repetitiva rörelser med kroppen eller föremål som fyller ett underliggande behov. Beteendet är vanligt förekommande hos personer med autism och andra omfattande utvecklingsstörningar.
Stimning kan störa inlärning och uppmärksamhet och kan ibland uppfattas som socialt olämplig. Det är dock ofta svårt att få beteendet att upphöra, eftersom det kan kännas belönande för individen. Istället för att försöka eliminera beteendet helt bör du därför identifiera dess orsak och konsekvens – och sedan ersätta ett störande beteende med något mer lämpligt.
Observera personen när hen stimmar. Anteckna vad hen gjorde direkt innan beteendet startade. Beskriv beteendet så noggrant som möjligt och notera även vad som hände efteråt. Samla flera exempel på olika situationer för att kunna se mönster.
Exempel:
Före beteendet: Klienten tittade på TV och en personalmedlem stängde av den.
Beteende: Klienten skrek och kliade personalen.
Resultat: TV:n slogs på igen.
Granska den insamlade informationen för att ta reda på vilken funktion beteendet fyller. Ställ dig bland annat dessa frågor:
Beroende på vilken funktion beteendet fyller finns det olika strategier:
Se också till att eleven är engagerad i funktionella aktiviteter som känns meningsfulla för hen, eftersom tristess ofta ligger bakom självstimulerande beteenden.
All stimning är inte skadlig – många personer använder stimning för att reglera känslor och sinnesintryck. Målet är inte alltid att stoppa beteendet helt, utan att säkerställa att det inte stör inlärningen, skadar individen eller andra, eller begränsar delaktigheten i sociala sammanhang. Vid mer uttalade beteenden kan det vara klokt att söka stöd från psykolog, specialpedagog eller annan expertis inom autism och utvecklingsstörningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online