Att hjälpa en vuxen person med autism att sluta kissa på sig i sängen kräver tid och tålamod. Sängvätning är mycket vanligt bland personer med autism i alla åldrar, eftersom autism är en neuropsykiatrisk funktionsvariation som kan göra det svårare att bli fullständigt toaletttränad. För att kunna lösa problemet på ett effektivt sätt är det viktigt att först ta reda på varför det sker.
Vanliga orsaker till sängvätning hos vuxna med autism är:
Följ hur personen beter sig kring toalettbesök under dagen. Det är viktigt att veta vilken nivå av toalettträning hen befinner sig på just nu. Om personen inte är toalettträna dagtid kan det tyda på ett utvecklingsmässigt hinder – att hen ännu inte lärt sig själva konceptet att gå på toaletten. I så fall behöver du ha tålamod och träna upp personen på samma sätt som med de flesta barn, eftersom det kan ta längre tid för personer med autism att förstå helheten.
Går personen däremot på toaletten utan problem under dagen kan du vara trygg i att hen faktiskt förstår konceptet. Då behöver du undersöka andra möjliga orsaker till varför problemet uppstår just på natten.
För personens komfort – och för att göra städningen enklare för dig – kan du använda plastmadrassskydd. Låt dessutom personen bära engångsunderkläder för vuxna med fuktlåsande funktion i sängen. Vid behov kan hen även bära dem under dagen. Detta hjälper till att hålla inne det mesta av fukten från pyjamasen och lakanen. Fortsätt använda dessa torrskyddsmetoder medan ni arbetar med sängvtningsproblemet, så blir situationen bekvämare för er båda.
Bestäm en tidpunkt några timmar innan personen vanligtvis går och lägger sig, från vilken hen inte får inta mer vätska. Middagen bör vara sista tillfället hen dricker något under dagen. Uppmuntra dessutom personen att gå på toaletten precis före läggdags.
Personer med autism har ofta ett svagare immunförsvar och därmed även livsmedelsallergier. Eftersom detta kan vara en bidragande orsak till sängvätning bör du – efter godkännande från en läkare – göra ett allergitest för att utesluta den möjligheten. Vanliga allergener hos personer med autism är mejeriprodukter, spannmål samt jordgubbar eller citrusfrukter.
Testa genom att ta bort en av dessa livsmedelsgrupper helt ur kosten i två veckor i taget. När perioden är slut, låt personen äta livsmedlet på fastande mage. Är hen allergisk brukar reaktionen komma inom 15–60 minuter. Fortsätt sedan med nästa grupp varannan vecka tills alla tre livsmedelsgrupper testats.
Väck personen med några timmars mellanrum mitt i natten och förklara att hen behöver gå på toaletten. Följ sedan med hen till badrummet. Om du gör detta konsekvent, varje par timmar under några veckors tid, hjälper det till att förankra tanken i hens medvetande att resa sig när toalettbehovet uppstår.
Ett vanligt problem vid sängvätning hos personer med autism är att de inte kan identifiera känslan av fukt. Dessutom stör sig vissa personer inte alls över att kissa på sig i sängen. Ett sängvätninglarm består av vattentäta sensorer som fästs i sängkläderna. När fukt uppkommer utlöses ett pipljud som väcker personen och uppmanar hen att fullfölja toalettbesöket på badrummet.
Larmet verkar vara mycket effektivt för många personer med autism, men det finns undantag. Vissa individer blir mycket skrämda av ljudet, så det är viktigt att ta hänsyn till personens temperament och alltid rådfråga en läkare innan du börjar använda ett sängvätninglarm.
Om sängvätningen trots dessa åtgärder kvarstår under lång tid, kontakta vårdcentralen eller en specialist. Ihållande besvär hos vuxna kan ibland bero på underliggande medicinska orsaker som går att behandla, och professionell vägledning kan göra stor skillnad både för personen med autism och för dig som anhörig eller vårdare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online