När en läkare diagnosticerar ett barn med autism är det viktigt att förstå tillståndets allvarlighetsgrad. Om läkaren ger sin uppfattning om hur svår autismen är, sker det alltid med förbehållet att det bara handlar om en åsikt – inte en medicinsk diagnos. Det är svårt att exakt fastställa hur allvarlig autismen är, främst på grund av alla de faktorer som tillsammans bidrar till helhetsbilden av funktionsnedsättningen.
Oavsett vem som uttrycker en uppfattning om hur svår barnets autism är, är det aldrig en diagnos. Huruvida bedömningen säger att tillståndet är svårt eller lindrigt påverkar inte den faktiska diagnosen. Ett barn vars autism bedöms som lindrig är precis lika autistiskt som ett barn som anses ha svår autism. Den medicinska diagnosen är exakt densamma i båda fallen.
Dessa tester kan vara mycket träffsäkra, förutsatt att personen som svarar är ärlig. Frågorna avser återkommande beteenden, inte engångsföreteenden eller tillfälliga händelser. När det gäller färdigheter är det avgörande att svara utifrån de kunskapsnivåer som barnet faktiskt visar och använder – inte vad det troligen skulle kunna klara av. En bra tumregel är: om svaret behöver förklaras, handlar det inte om ett konsekvent beteende eller en etablerad färdighet.
Även om autismens allvarlighetsgrad inte utgör en diagnos kan läkare som specialiserat sig på autism berätta var ett barn befinner sig i förhållande till andra barn de har hjälpt. Samma sak gäller lärare och andra som har erfarenhet av att arbeta med barn med autism. Tänk på att samma barn kan få olika bedömningar av olika personer. Eftersom bedömningen är subjektiv och inte en teknisk diagnos finns det inget rätt eller fel svar.
Allvarlighetsgraden vid autism beror på graden av nedsättning på många nivåer. Barn med autism har ofta svårigheter med sociala interaktioner, beteendeutmaningar, begränsade intressen, självstimulerande aktiviteter och sensorisk bearbetning. Allvarlighetsgraden inom varje enskild kategori behöver därför bedömas för att kunna ge en bild av helheten.
Allvarlighetsgraden vid autism förändras inte bara från dag till dag, utan också från situation till situation. Ett barn med autism kan framstå som svårt funktionsnedsatt när det försöker leka med andra barn på lekplatsen, men i klassrummet kan det vara nästan omöjligt att skilja barnet från sina kamrater. Bedömningen av allvarlighetsgrad är helt enkelt en utgångspunkt – något som kan användas för att hjälpa barnet att göra framsteg genom fler stödinsatser, eller för att beskriva barnet inför exempelvis en ny lärare. Det är en ögonblicksbild i tiden, inte något som speglar framtiden eller barnet i alla situationer.
Fokusera på barnets styrkor, intressen och framsteg snarare än enbart på begränsningar. Varje barn med autism är unikt, och med rätt stöd och förståelse kan många utveckla sina förmågor betydligt över tid. En positiv inställning gynnar både barnet och hela familjen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online