
Osteomyelit är en infektion i benet eller benmärgen som oftast drabbar kroppens långa ben, exempelvis lårbenet och överarmsbenet. Sjukdomen är vanligare hos bebisar och spädbarn som föds för tidigt eller som haft komplikationer i samband med förlossningen. En bebis som föddes för tidigt eller hade andra hälsoproblem vid födseln, som gulsot, kan ha svårare att bekämpa bakterie- eller virusinfektioner.
Osteomyelit orsakas av bakterier eller virus och uppstår oftast till följd av en stafylokockinfektion. Bakterierna kan ta sig in i kroppen genom sår, via ben eller föremål som tränger genom huden, genom infekterade leder, öroninflammation eller annat fysiskt trauma. Hos nyfödda kan infektionen även spridas via blodet från ett annat infektionshärd i kroppen.
Om du misstänker att din bebis har en infektion ska du omedelbart söka medicinsk vård. Vanliga symtom på osteomyelit hos bebisar och spädbarn inkluderar:
För att kunna diagnostisera osteomyelit tar läkaren en noggrann sjukdomshistoria, utför en fysisk undersökning av bebisen och beställer diagnostiska tester. Läkaren kommer bland annat att fråga om graviditeten och förlossningen. Flera olika tester kan hjälpa till att avgöra om bebisen har osteomyelit:
Dessa undersökningar hjälper läkaren att fastställa orsaken till infektionen samt den bästa behandlingsplanen för bebisen.
Behandlingsplanen för osteomyelit hos bebisar bestäms ofta av infektionens omfattning. Läkaren tar hänsyn till barnets ålder, hälsa och sjukdomshistoria samt barnets förmåga att tolerera mediciner och ingrepp. Behandlingen kan innefatta en enskild metod eller en kombination av flera:
Osteomyelit kan normalt botas med antibiotikabehandling, men beroende på infektionens svårighetsgrad och hur länge den fått fortgå utan behandling kan den skada ben, muskler, vävnader, senor och blodkärl. I vissa fall måste den drabbade extremiteten amputeras. Andra bebisar kan få nedsatt funktion i extremiteten eller lederna i det drabbade området. Om benet bildar en varböld (abscess) kan blodförsörjningen till området försämras, och patienten riskerar då att utveckla kronisk osteomyelit – en form där infektionen finns kvar i kroppen och symtomen kan återkomma när som helst.
Att behandla sår hos bebisar och spädbarn kan bidra till att minska risken för osteomyelit. Det innebär att såret rengörs noggrant och att antibiotikasalva eller annan behandling används enligt läkares anvisningar. För bebisar och barn som har andra hälsoproblem, som diabetes, är det extra viktigt att medicinsk vård söks så snart som möjligt för att undvika komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online