Om en person ligger till sängs under en längre tid, eller om en kroppsdel inte kan användas på grund av gips, minskar benmassan i det området. En lägre benmassa gör benen skörare och ökar risken för frakturer. Detta tillstånd, som kallas inaktivitetsosteopeni (disuse osteopenia), drabbar miljontals människor – från skadade barn till astronauter.
Inaktivitet eller immobilisering av en kroppsdel är den främsta orsaken till inaktivitetsosteopeni.
När du är inaktiv under en längre period frigör skelettet kalcium och förlorar gradvis massa. Normalt återställer kroppen denna massa naturligt när du blir aktiv igen. Varar inaktiviteten däremot länge kan benförsämringen bli mer uttalad och utvecklas till osteopeni.
Människor som behöver långvarig sängvila samt astronauter som vistas i miljöer utan gravitation kan utveckla en generell osteopeni som påverkar hela skelettet. En lokaliserad osteopeni uppstår istället i skadade armar eller ben som hålls stilla i gips under långa perioder.
Det mest effektiva sättet att återuppbygga bentätheten är att återgå till normal aktivitet och successivt belasta och träna den drabbade kroppsdelen. Det är också viktigt att äta en näringsrik kost med goda halter av kalcium och D-vitamin, eftersom båda är avgörande för benstyrkan.
Även om inaktivitetsosteopeni går att vända tar återhämtningen ofta betydligt längre tid än själva inaktivitetsperioden som orsakade benförlusten. Det är därför viktigt att öka aktiviteten gradvis för att undvika nya skador under återhämtningsprocessen.
Inaktivitetsosteopeni skiljer sig från det allvarligare tillståndet benskörhet (osteoporos). Vid osteopeni är bentätheten lägre än normalt men inte lika kraftigt nedsatt. För mer information om osteopeni och osteoporos rekommenderas Världshälsoorganisationens (WHO) material samt rådgivning hos läkare eller fysioterapeut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online