Benfrakturer: typer, orsaker och behandling

Enkelt uttryckt är en fraktur ett brutet ben. Har du någonsin fallit av en trampolin eller klättrat ner ur ett träd, snubblat i trappan eller idrottat aktivt, då vet du att risken att bryta ett ben alltid finns nära till hands. Här går vi igenom de vanligaste typerna av frakturer, vad som orsakar dem och hur de behandlas.

Vanliga orsaker till frakturer

När ett ben utsätts för ett kraftigt trauma blir resultatet ofta en fraktur. Traumet kan bero på ett fall, en trafikolycka, fysiskt våld eller en underliggande sjukdom. Personer som lider av tillstånd som försvagar skelettet, exempelvis benskörhet (osteoporos), löper dessutom större risk att drabbas. Stressfrakturer till följd av överbelastning är vanligast bland idrottare som utsätter kroppen för upprepade rörelser.

De fem vanligaste typerna av benfrakturer

Frakturer delas traditionellt in i fem huvudtyper: sluten (enkel), öppen (komplicerad), tvär, grönpinne och krossfraktur.

• Sluten (enkel) fraktur: Benet är brutet, men huden förblir hel.
• Öppen (komplicerad) fraktur: Huden har skadats och punkterats, antingen av benet självt eller av det föremål som orsakade skadan. Ibland sticker benet ut genom såret, vilket ökar risken för infektion.
• Tvärfraktur: Brytlinjen går i rät vinkel mot benets längdaxel.
• Grönpinnefraktur: Endast ena sidan av benet bryts, vilket gör att benet böjs åt andra hållet. Denna typ är särskilt vanlig hos barn, eftersom deras ben är mjukare och mer elastiska.
• Krossfraktur (komminutiv): Benet är brutet i tre eller flera delar, ofta till följd av mycket kraftig belastning.

Behandling av frakturer

Den viktigaste delen av behandlingen är immobilisering – alltså att helt undvika att belasta det skadade benet. Behandlingen kan se mycket olika ut, från en enkel skena till avancerad kirurgi.

Behandlas frakturen utanpå kroppen använder läkare ofta gips av glasfiber eller gipsbandage, ortoser, skenor eller stabiliserande förband. Behandlas frakturen internt, vanligtvis via ett kirurgiskt ingrepp, används metallplattor, skruvar eller märkpinnar för att hålla benbitarna på rätt plats under läkningen. En annan behandlingsmetod är traktion (dragning), där benet rätas ut och aligneras med hjälp av ett försiktigt, jämnt och kontinuerligt drag.

Så läker benet

När ett ben bryts startar kroppens naturliga läkningsprocess omedelbart. Ofta bildas en skyddande blodpropp runt frakturstället, följt av en så kallad kallus – en broskliknande vävnad som stabiliserar området. Allt detta syftar till att skydda kroppen från ytterligare skada och underlätta återhämtningen.

Samtidigt börjar nya benceller växa fram på båda sidor om frakturen. Dessa trådlika cellstrukturer växer gradvis mot varandra tills brytet slutits helt och hållet. Läkningsprocessen tar vanligtvis flera veckor, men vid svårare skador kan den sträcka sig över månader. Det är därför avgörande att följa läkarens råd noggrant. Fysioterapi behövs ibland som ett komplement för att återfå styrka och rörlighet efter att benet läkt.