
Frakturer kan delas in i olika kategorier beroende på brottets karaktär, hur benfragmenten ligger i förhållande till varandra samt vilken mekanism som orsakade skadan. Nedan beskrivs de vanligaste klassificeringarna som används inom sjukvården.
Grönvedsfrakturer är ofullständiga frakturer som nästan uteslutande drabbar barn och ungdomar. Eftersom barnens ben är mjukare och mer elastiska böjer sig ena sidan av benet medan andra sidan går av – ungefär som när man försöker bryta en färsk grön kvist.
Patologiska frakturer uppstår i ben som redan försvagats av en underliggande sjukdom, exempelvis benskörhet (osteoporos), bentumörer eller infektioner. Vid dessa frakturer räcker det ofta med en betydligt mindre kraft än normalt för att benet ska gå av.
Stressfrakturer är små, fina sprickor i benet som orsakas av upprepade belastningar eller överansträngning över tid. De är vanliga bland idrottare, särskilt löpare, samt hos personer som regelbundet utför fysiskt krävande aktiviteter.
Det är viktigt att komma ihåg att frakturer även kan klassificeras utifrån vilket ben som är drabbat, skademekanismen samt andra kliniska faktorer. För att få en korrekt diagnos och rätt behandling bör alltid en legitimerad vårdgivare undersöka skadan och fastställa frakturens typ. Klassificeringen styr sedan valet av behandling, oavsett om det handlar om gipsning, vila eller kirurgiskt ingrepp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online