Heparin används för att förebygga och behandla venös trombos och lungembolism, vid behandling av instabil angina och hjärtinfarkt samt för att förebygga akuta tromboser. Heparininfusioner ges intravenöst med hjälp av en infusionspump. En särskild intravenös linje krävs dock inte när infusionen ges tillsammans med en kompatibel vätska, till exempel 5-procentig dextros eller 0,9-procentig natriumkloridlösning.
Ge tydliga instruktioner om hur patienten ska vägas på rätt sätt. Viktuppgiften är avgörande eftersom all heparindosering beräknas utifrån kroppsvikten.
Sammanställ resultaten från de basala blodproverna och gå igenom dem tillsammans med eleven. Förklara hur värdena ligger till grund för patientens vård och dosering. Detta inkluderar blodstatus (FB), APTT (aktiverad partiell tromboplastintid) och PT (protrombintid).
Undervisa om hur rätt heparinkoncentration bereds. Använd 10 enheter/kg/ml som beräkningsgrund för att fastställa lämplig mängd. Heparin späds ut i 50 ml kompatibel vätska, och detta moment bör instruktören demonstrera praktiskt.
Förklara och demonstrera hur infusionspumpen programmeras så att den tar emot både laddningsdosen (bolusdosen) och de efterföljande underhållsdoserna.
Visa hur den heparinladdningsdos som anges i den medicinska ordinationen administreras. Beräkna dosen med 80 enheter/kg men överskrid aldrig 5 000 enheter under en period av 10 minuter.
Starta infusionen med exakt den hastighet som anges i ordinationen. Kom ihåg att kontroll av koagulationsvärden, främst APTT, regelbundet under behandlingen är nödvändig för att säkerställa att dosen är effektiv och säker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online