Heparin finns i två huvudformer – fraktionerat (lågmolekylärt) heparin och ofraktionerat heparin – och båda är verksamma läkemedel som används för att förebygga blodkoagulation. Heparin klassificeras som ett antikoagulans och indikeras vid behandling av djup ventrombos (DVT), lungemboli (LE) samt vid angina och hjärtinfarkt i kombination med acetylsalicylsyra (ASA), enligt tidskriften Current Cardiology Reports.
Alla typer av heparin utövar sin blodförtunnande effekt genom att hämma trombin, ett ämne som naturligt förekommer i blodet och som spelar en central roll i koaguleringsprocessen.
Fraktionerat heparin, även kallat lågmolekylärt heparin (LMH), framställs ur ofraktionerat heparin genom att molekylerna delas upp i betydligt mindre beståndsdelar. Resultatet är en substans med liknande förmåga att förebygga blodproppar, men vars tillverkning kräver ytterligare bearbetningssteg.
Ofraktionerat heparin är betydligt billigare än fraktionerat heparin, eftersom den extra processering som krävs för att framställa lågmolekylärt heparin driver upp priset.
Båda formerna av heparin har visat sig vara lika effektiva när det gäller att förebygga blodproppar. Fraktionerat heparin behöver dock ges mer sällan – ofta endast en gång per dag – och medför dessutom en lägre risk för blödningar hos patienten.
En viktig fördel med fraktionerat heparin är att det inte kräver den kontinuerliga laboratorieövervakningen av blodets koagulationsförmåga (aPTT/PT/INR) som behandling med ofraktionerat heparin förutsätter. Detta gör fraktionerat heparin enklare att använda, särskilt i öppen vård och för patienter som behandlas hemma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online