1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Celllysning: steg-för-steg-protokoll för proteinisolering

Små proteiner kan framställas syntetiskt, men av flera skäl finns det ingen syntetisk apparat som överträffar cellen själv. När man vill utnyttja cellens egen produktionsmekanism blir celllysning vanligtvis det första steget i processen att isolera protein.

Vad är celllysning?

Ordet "lysning" kommer från en grekisk rot som betyder "att lösgöra". Vid celllysning bryts de krafter som håller ihop cellmembranet, vilket gör att membranet spricker. Cellens innehåll släpps därmed ut i den omgivande lösningen – inklusive det protein man är intresserad av. Detta åstadkomms oftast genom tillsats av en kemisk lösning som kallas lysbuffert.

Framställning av lysbuffert

Det finns en mängd färdiga lyslösningar att köpa kommersiellt, men det går också bra att följa beprövade recept och blanda egen lysbuffert av vanliga laboratoriekemikalier. Valet av buffert beror på celltypen, proteinet som ska isoleras och vad lösningen sedan ska användas till. Generellt sett innehåller en lyslösning dock ett tensid (oftast NP-40 eller Triton X-100) som löser upp cellmembranet, samt buffertämnen, kelatbildare och proteashämmare som skyddar proteinet från att skadas när det frigörs ur cellens skyddande miljö.

Optimala lysningsförhållanden

Lysbuffert används normalt iskall, och själva lysningen får fortgå under kylda förhållanden. Lösningen rockas varsamt för att cellerna och lysningsprodukterna ska fördelas jämnt. Efter cirka 5–10 minuter neutraliseras lyslösningen vanligtvis för att stoppa den fortsatta aktiviteten. Dessa försiktighetsåtgärder minskar risken för skador på proteinet och begränsar dessutom mängden främmande partiklar som annars måste avlägsnas i efterhand.

Alternativa lysningsmetoder

Kemisk lysning är den skonsammaste och mest använda metoden, men i vissa fall krävs hårdhäntare mekaniska metoder. Exempel på sådana är sonikering med ultraljud, upprepade frys- och tiningscykler samt homogenisering, en krossande malprocess. Vilken metod som passar bäst varierar från fall till fall, så konsultera gärna teknisk litteratur eller metodbeskrivningar för din specifika applikation innan du väljer.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online