Stamceller är kroppens "moderceller" som används för att bilda andra celler med specifika funktioner, exempelvis nervceller, blodceller eller celler i särskilda organ som hjärtat, levern eller njurarna. Forskare studerar embryonala stamceller och andra typer av stamceller för att hitta nya sätt att behandla sjukdomar, ersätta skadade celler i kroppen och testa nya läkemedel. Transplantationer med embryonala stamceller kan dock ge vissa oönskade biverkningar.
Embryonala stamceller är mångsidiga stamceller som finns i mänskliga embryo som är fyra till fem dagar gamla, enligt Mayo Clinic. Dessa celler kan bilda vilken typ av specialiserad kroppscell som helst, eller producera fler stamceller. Forskningen kring embryonala stamceller är kontroversiell eftersom cellerna ofta hämtas från oönskade frysta embryo vid kliniker för provrörsbefruktning. Embryona är inte livsdugliga efter att stamcellerna har tagits bort.
Forskare och läkare använder även andra typer av stamceller inom terapi och forskning. Vuxna stamceller finns i många typer av mänsklig vävnad och återfinns hos både vuxna och barn, liksom i navelsträngar och placentor. Forskare har dessutom lyckats omprogrammera vanliga vuxna vävnadsceller så att de blir stamceller med en mångsidighet som liknar embryonala stamcellernas. Fostervattnet i livmodern innehåller också stamceller som kan tas ut på ett säkert sätt för medicinsk forskning.
Läkare använder benmärgstransplantationer för att behandla patienter vars benmärg inte bildar friska stamceller. De transplanterade vuxna stamcellerna bildar olika typer av blodceller hos patienter vars benmärg inte är frisk nog att producera tillräckliga mängder blod. Stamcellsbehandlingar med vuxna stamceller har även använts för att behandla hjärtsvikt och andra degenerativa sjukdomar. Behandlingar och transplantationer med embryonala stamceller är däremot ännu inte allmänt tillgängliga för att behandla mänskliga sjukdomar.
En transplantation med embryonala stamceller kan bara lyckas om de transplanterade cellerna bildar just den typ av cell som patienten behöver. Forskare måste därför kunna styra en embryonal stamcell så att den differentieras, det vill säga omvandlas, till önskad celltyp. Om en patient får embryonala stamceller för att ersätta sjuka hjärtmuskelceller får cellerna alltså inte utvecklas till ben- eller nervceller. Patienter kan dessutom drabbas av cancer om transplanterade stamceller delar sig okontrollerat och bildar tumörer.
Transplanterade embryonala stamceller kan påverka fel vävnad eller oavsiktligt vandra till delar av kroppen där de inte behövs. Stamceller som är aktiva på fel ställen i kroppen kan ge oönskade och potentiellt farliga resultat. De transplanterade cellerna kan också aktivera immunförsvaret, som kan uppfatta dem som inkräktare och angripa dem. Stamceller kan dessutom fungera på andra oväntade och felaktiga sätt i kroppen, vilket gör att noggrann kontroll och fortsatt forskning är avgörande för framtidens behandlingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online