Regleringen av blodvolymen är en komplex process som till stor del beror på plasmats innehåll. Framför allt spelar plasmaproteinerna en central roll tack vare det tryck – det så kallade kolloidosmotiska trycket – de utövar på kroppens små blodkärl.
Plasma är den vätskedel som återstår efter att cellerna tagits bort från helblod. Enligt American Association of Blood Banks består plasma av vatten (90 procent), elektrolyter (salter), metaboliska produkter och proteiner.
Plasmaproteinerna omfattar albumin, koagulationsfaktorer, immunglobuliner (antikroppar) samt andra globuliner, exempelvis fibrinogen.
Plasmaproteinerna bidrar till regleringen av blodflödet via det kolloidosmotiska tryck de utövar. Ett lågt innehåll av plasmaproteiner (lågt kolloidosmotiskt tryck) kan leda till att vätska ansamlas i vävnaderna, vilket ger upphov till ödem. Omvänt håller ett normalt eller högt kolloidosmotiskt tryck vätskan kvar inne i blodkärlen.
Albumin står för huvuddelen av det tryck som behövs för att dra tillbaka vätska från vävnaderna till blodkärlen. Enligt Merck Manuals of Medical Information hjälper albuminet till att upprätthålla blodvolymen genom att förhindra att vätska läcker ut från blodkärlen till vävnaderna.
Stedmans medicinska lexikon beskriver fibrinogen som det enda koagulerbara plasmaproteinet. Tillsammans med koagulationsfaktorerna är det avgörande för en normal blodkoagulering. Normal koagulering bidrar i sin tur till att upprätthålla blodvolymen genom att kontrollera blödningar.
Immunglobuliner är plasmaproteiner som hjälper kroppen att försvara sig mot sjukdomsframkallande organismer. De har dock ingen större betydelse för själva regleringen av blodvolymen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online