En person med blodgrupp 0 har inga A- eller B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar. Däremot finns det både anti-A- och anti-B-antikroppar i plasman. Detta gör blodgrupp 0 unik jämfört med de övriga blodgrupperna i ABO-systemet.
När blod från en person med blodgrupp 0 blandas med blod av grupp A eller grupp B kommer antikropparna i plasman att reagera med antigenen på de främmande röda blodkropparna. Resultatet blir agglutination – att blodkropparna klumpar ihop sig – vilket kan få allvarliga konsekvenser vid en blodtransfusion.
Blandas däremot blodgrupp 0 med annan blodgrupp 0 uppstår ingen agglutination. Orsaken är att de röda blodkropparna helt saknar A- och B-antigener, och det finns alltså ingenting som antikropparna kan fästa vid och reagera emot.
Eftersom de röda blodkropparna från en 0-donator inte bär några ABO-antigener kan de i regel ges till personer med samtliga ABO-blodgrupper utan att utlösa agglutination. Plasman från blodgrupp 0 innehåller dock antikroppar mot både A och B, vilket är anledningen till att transfusioner alltid ska vara ABO-kompatibla och att man idag oftast ger separata blodkomponenter, till exempel enbart röda blodkroppar eller enbart plasma.
Tänk också på att Rh-faktorn spelar roll: donatorn måste dessutom matchas avseende RhD-antigenet, där 0 Rh− räknas som den mest värdefulla "universella" erytrocytgivaren.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online