Trombocytopeni innebär att en person har för få blodplättar (trombocyter) cirkulerande i blodet. Blodplättarna spelar en central roll i blodets levring, och en mikroliter blod från en frisk individ bör innehålla mellan 150 000 och 400 000 blodplättar.
Läkemedelsbehandling, infektioner, skador eller genetiska sjukdomar kan orsaka trombocytopeni. Tillståndet kan visa sig som en underproduktion av blodplättar, att för många blodplättar bryts ned, eller som en funktionsstörning i mjälten, som reglerar blodplättsnivåerna. Flera olika läkemedel kan hjälpa personer med trombocytopeni.
Många läkemedel kan orsaka trombocytopeni som biverkning. När dessa behandlingar utsätts får kroppen ofta möjlighet att återbilda de utarmade blodplättarna. Läkemedel som är kända för att öka risken för trombocytopeni är bland annat diuretikumet hydroklortiazid, östrogentillskott, guldpreparat, antibiotikan sulfametoxazol–trimetoprim (exempelvis Bactrim) samt interferon (exempelvis Avonex och Rebif).
När patienter med trombocytopeni behöver läkemedelsbehandling är kortikosteroider oftast läkarnas första val. Kortikosteroider som prednison ges oralt eller intravenöst och minskar immunförsvarets aktivitet, vilket kan vara fördelaktigt när trombocytopenin framför allt beror på att för många blodplättar förstörs. Patienter som behandlas med kortikosteroider bör uppmärksamma biverkningar som humörsvängningar, ökad infektionsrisk, förhöjt blodtryck, vätskeansamling, minskad benmassa samt lättbildade blåmärken eller blödningar.
Danazol används normalt mot endometrios, fibrocystisk bröstsjukdom eller angioödem (svullnad under huden) och kan hjälpa vissa trombocytopenipatienter som inte svarar på kortikosteroidbehandling. Enligt Merck Manual har danazoltabletter samma terapeutiska effekt som en kortikosteroid, men en helt annan biverkningsprofil. Patienter som tar danazol kan drabbas av akne och fet hud, minskad bröststorlek, vaginal torrhet, hudrodnad, svettningar, kräkningar, huvudvärk och magont.
Enligt information från Mayo Clinic kan patienter som snabbt behöver höja sitt antal blodplättar ha nytta av intravenösa injektioner av immunglobulin. Ämnet, som kroppen själv producerar naturligt, blockerar verkan av de antikroppar som bildats när immunförsvaret börjat feltolka blodplättar som sjukdomsalstrande ämnen. Allergiska reaktioner och influensaliknande symtom kan i sällsynta fall uppstå hos personer som får immunglobulininjektioner.
Kraftfulla immunhämmande läkemedel utgör ett sista farmakologiskt alternativ vid behandling av trombocytopeni. Både Merck Manual och Mayo Clinic lyfter fram cyklofosfamid och, ibland, azatioprin (exempelvis Imuran) som de immunosuppressiva medel som oftast förskrivs för detta ändamål. Cyklofosfamid och azatioprin är cytostatika, vilket innebär att de förstör celler utöver att dämpa immunförsvaret. Patienter som får cyklofosfamid oralt eller via injektion kan uppleva håravfall, viktnedgång, blåsor, feber, blodig urin, tjärliknande avföring och trötthet. Patienter som tar azatioprintabletter kan drabbas av illamående, diarré, muskelvärk, suddig syn, munsår, gulsot och magont.
Valet av behandling beror på orsaken till trombocytopenin, hur låga blodplättsvärdena är och hur patienten svarar på tidigare behandlingar. Diskutera alltid biverkningar och behandlingsalternativ med din läkare innan du gör några förändringar i din medicinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online