Blodprov krävs inte rutinmässigt före vaccination. För absolut majoriteten av människor ges vaccin baserat på ålder, schema och medicinhistorik ensamt. Seroologisk testning (kontroll av antikroppsnivåer) kan dock rekommenderas i specifika kliniska situationer.
Vacciner där blodprov före vaccination kan vara indikerade
- Hepatit B: Förvaccinations anti-HBs och HBsAg för att bedöma nuvarande immunitet eller pågående infektion (särskilt vårdpersonal, partners till HBsAg-positiva, personer med HIV, HCV eller dialys).
- Tdap (Stelkramp, Difteri, Kikhosta): Antitoxinnivåer för stelkramp/difteri för äldre eller immunförsvagade patienter med osäker historik.
- MMR (Mässling, Påssjuka, Röda hund): IgG-titrar för vuxna utan dokumentation av vaccination eller sjukdom (t.ex. födda före 1957, vårdpersonal, resenärer, immunförsvagade kontakter).
- Varicella (Vattkoppor): IgG för att bekräfta känslighet före vaccination av vuxna med negativ/osäker historik.
- HPV: Ibland HPV-DNA eller serologi i specifika kliniska sammanhang (t.ex. tidigare avvikande Pap, immunförsvagade), men inte rutinmässigt.
- Herpes Zoster (Bältros): Varicella-zoster IgG kan kontrolleras hos immunförsvagade patienter som överväger rekombinant zoster-vaccin (Shingrix) för att bedöma VZV-exponeringshistorik.
Kliniska beslutsfaktorer
Vårdgivare beaktar:
- Patientens ålder och vaccinationsregister
- Medicinska tillstånd (immunförtryck, HIV, transplantation, malignitet)
- Yrkesrisk (vård, labb, resor)
- Kostnadseffektivitet: Testning vs. empirisk vaccination
- Riktlinjer: ACIP, CDC, IDSA, specialitetsföreningar
Slutsats
För rutinmässig barna- och vuxenvaccination behövs inget blodprov – vaccinera enligt schema. Testning är reserverad för situationer där immunstatus är osäker, föregående exponering är sannolik, eller säkerhet/effektivitet beslut beror på serologi.
