
Myelodysplastiska syndrom (MDS) är en grupp blodsjukdomar där benmärgen inte producerar tillräckligt många funktionella blodceller. Normalt utvecklas röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar från omogna stamceller i benmärgen, men vid MDS stannar dessa stamceller kvar i ett omogent stadium och kan inte mogna ordentligt.
Symtomen vid MDS beror på vilken typ av blodcell som bristen drabbar. Vanliga tecken inkluderar:
Bland de läkemedel som ofta används för att behandla MDS finns cellhämmande (anticancer) läkemedel som azacitidin, som säljs under namnen Mylosar och Vidaza. Decitabin (Decogen) är ett annat kemoterapiläkemedel som används vid MDS.
Den stödjande vården syftar till att lindra symtom och kompensera för de defekta blodcellerna. Behandlingen kan innefatta:
För att erytropoietin (EPO) ska verka bättre kan det kombineras med G-CSF (granulocyt-kolonistimulerande faktor), vilket stimulerar bildningen av vita blodkroppar. Darbepoetin är en annan tillväxtfaktor som används för att behandla anemi vid MDS.
Inom ramen för kliniska studier prövas även andra behandlingsstrategier, exempelvis lågdoskemoterapi i kombination med stamcellstransplantation, tillväxtfaktorbehandling samt helt nya anticancerterapier. Dessa alternativ kan vara aktuella för olika varianter av MDS.
Lenalidomid hjälper till att modulera immunförsvaret och har dessutom flera andra effekter som kan gynna patienter med MDS. Bland övriga läkemedel som använts vid sjukdomen finns Accutane (isotretinoin), arseniktrioxid och topotekan.
Val av behandling anpassas alltid individuellt utifrån typen av MDS, sjukdomens svårighetsgrad, patientens ålder och allmänna hälsotillstånd. Det är därför viktigt att diskutera behandlingsalternativen noggrant med sin läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online