Albumin utgör 60 % av plasmaproteinerna, men att kalla det "enbart en transportör" förringar dess roll avsevärt. Denna 66 kDa molekyl, syntetiserad uteslutande av hepatocyter, är linchpinnen för vaskulär integritet, läkemedelsfarmakokinetik och antioxidativt försvar.
Fem kritiska funktioner
- Vaktmästare för koloidosmotiskt tryck: Albumins negativa laddning och höga koncentration håller ~80 % av intravaskulärt vatten. Hypoalbuminemi → ödem, ascites, pleuravätska.
- Universell transportbuss: Binder fettsyror, sköldkörtelhormoner, cortisol, bilirubin, metalljoner och ~80 % av läkemedel. Hypoalbuminemi ökar fria läkemedelsfraktionen → toxicitetsrisk (t.ex. warfarin, fenytoin).
- pH-buffert: Histidinresiduer binder H⁺, bidrar med ~10 % av blodets buffertkapacitet.
- Antioxidativt sköld: Fria tiolgrupp (Cys-34) fångar reaktiva syre/kvävearter, skyddar endotel.
- Immunmodulator: Transporterar komplementkomponenter, reglerar neutrofilerbäddning, binder endotoxin.
Kliniska varningssignaler: Hypoalbuminemi
S-albumin <35 g/L signalerar problem. Orsaker inkluderar:
- Minskat syntes: Leversvikt, malnutrition, allvarliga brännskador.
- Ökad förlust: Nephrotiskt syndrom, proteinförlustgastroenteropati, exsudativa sår.
- Omdelning: Sepsis, trauma, kirurgi (kapillärläckage).
- Utspädning: Graviditet, överhydrering.
Terapeutiska implikationer
Albumininfusion är indikerat vid spontan bakteriell peritonit, storvolyms paracentese och hepatorenalt syndrom – inte för näringsstöd. Trender i albuminvärden vägled prognos vid kritisk sjukdom.
