Thalassemi är en grupp autosomalt recessiva hemoglobinopatier orsakade av minskat eller frånvarande syntes av globinkedjor (α eller β), vilket leder till ineffektiv erytropoies och hemolys.
Klassificering
- Alpha-thalassemi: α-globingen (HBA1/HBA2) deletioner (1–4 alleler). Tyst bärare (1), drag (2), HbH-sjukdom (3), Hb Barts hydrops fetalis (4 — dödlig).
- Beta-thalassemi: β-globingen (HBB) mutationer (β⁰ = ingen produktion, β⁺ = minskad).
- Minor (drag): heterozygot, asymptomatisk/lindrig anemi.
- Intermedia: variabel svårighetsgrad, transfusionsfri.
- Major (Cooleys anemi): homozygot/komposit heterozygot β⁰/β⁺ — allvarlig transfusionsberoende anemi från spädbarnsålder.
Patofysiologi
- Globinkedjeobalans → överskott oparade kedjor precipiterar → membran-skada → ineffektiv erytropoies (märg apoptos) + hemolys.
- Expansiv märg → bendeformiteter (frontalt bossing, chipmunk ansikte), extramedullär hematopoies (splenomegali).
- Järnackumling från transfuseringar + ökad upptag → kardiomyopati, cirros, endokrin svikt.
Diagnostik
- B-kropp: mikrocytär hypokrom anemi (lågt MCV/MCH disproportionerat mot anemi), högt RBC-tal (thalassemi drag), målceller, basofila stippling.
- Hemoglobinelektrofores/HPLC: ↑HbA2 (>3,5%) = β-drag; ↑HbF = β-major/intermedia eller δβ-thalassemi; HbH (β4) = α-thalassemi.
- Genetisk testning: definitiv för α-thalassemi, prenatal/PGT.
Hantering
- Transfusionsberoende: Regelbundna ERC (leukoreducerade, utökad fenotyp) för att upprätthålla Hb 9–10 g/dL; järnkelering (deferasirox, deferiprone, deferoxamin) från ~10–20 transfuseringar / ferritin >1000.
- Icke-transfusionsberoende: Folinsyra, övervaka tillväxt, splenektomi vid hypersplenism (post-vaccination), luspatercept (godkänt för β-thalassemi anemi).
- Kurativ: Allogen HCT (matchad syskon bäst); geneterapi (betibeglogen autotemcel / Zynteglo) godkänt för β-thalassemi major.
Omfattande vård vid thalassemicentrum förbättrar överlevnad in i 5:e–6:e decennium.
