Sepsis – en livshotande reaktion på en infektion – kan påverka kroppen på många sätt. Ett vanligt men ofta förbisedd symtom är anemi, det vill säga brist på funktionella röda blodkroppar eller hemoglobin. Det finns flera samverkande mekanismer bakom detta samband.
Vid sepsis kan de röda blodkropparna brytas ned i förtid, en process som kallas hemolys. Detta sker bland annat genom att komplementsystemet aktiveras, att cytokiner och andra inflammatoriska mediatorer frisätts samt att mikrobiella toxiner direkt skadar blodkropparnas membran. Resultatet blir ett minskat antal cirkulerande röda blodkroppar.
Sepsis kan även hämma produktionen av nya röda blodkroppar. Inflammatoriska signalämnen, framför allt tumörnekrosfaktor alfa (TNF-α) och interleukin-1 (IL-1), dämpar benmärgens aktivitet och hindrar prekursorcellerna från att dela sig och mogna till färdiga röda blodkroppar.
I vissa fall fångas röda blodkroppar in i mjälten och andra organ, så kallad sekvestrering. Förändringar i kärlens endotelceller gör att blodkropparna fastnar på kärväggarna istället för att cirkulera fritt i blodet, vilket ytterligare sänker antalet celler i omlopp.
Sepsis ökar risken för blödningar, exempelvis från mag-tarmkanalen, lungorna eller andra ställen i kroppen. Även mindre men långvariga blödningar kan med tiden bidra väsentligt till utveckling av anemi.
Kroppens ökade energibehov under svår infektion kan leda till brist på näringsämnen som är avgörande för blodbildningen – i synnerhet järn, vitamin B12 och folat. Utan dessa ämnen kan benmärgen inte producera nya röda blodkroppar effektivt.
Anemi vid sepsis beror alltså sällan på en enskild orsak. Hemolys, hämmad benmärgsaktivitet, sekvestrering, blodförlust och näringsbrister samverkar ofta samtidigt. Därför är det viktigt att läkare övervakar patientens blodvärden noggrant under och efter en sepsisperiod, så att anemin kan upptäckas och behandlas i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online