
När röda blodkroppar utsätts för normal saltlösning (även kallad isoton saltlösning eller 0,9 % NaCl-lösning) kan vatten röra sig över cellmembranet genom osmos, beroende på skillnaden i jonkoncentration på båda sidor om membranet. Så här fungerar det:
Normal saltlösning har en osmolalitet på cirka 300 milliosmol per liter (mOsm/l). När röda blodkroppar placeras i denna lösning är koncentrationen av lösta ämnen utanför cellerna i balans med koncentrationen inuti dem, vilket skapar en isoton miljö. Den nettorörelse av vatten som då sker över cellmembranet är minimal. Cellerna behåller sin normala storlek och form och bevarar sin integritet.
Om saltlösningen har en högre eller lägre osmolalitet än cellernas inre miljö uppstår en vattenrörelse genom osmos:
I en hyperton lösning är osmolaliteten utanför cellerna högre än inuti dem. De röda blodkropparna förlorar då vatten genom osmos – vatten vandrar från cellens inre till den omgivande lösningen för att utjämna koncentrationerna. Detta gör att cellerna krymper och får en oregelbunden, taggig form, ett tillstånd som kallas krenation.
Omvänt, om de röda blodkropparna placeras i en hypoton lösning där osmolaliteten utanför cellerna är lägre än inuti dem, strömmar vatten in i cellerna. Cellerna sväller och expanderar i takt med att de tar upp vatten. När de når sin maximala kapacitet kan membranet brista, vilket leder till hemolys – att de röda blodkropparna spricker och sönderdelas.
Det är viktigt att komma ihåg att hastigheten och omfattningen av vattenrörelsen, samt de förändringar i cellform som följer, beror på de specifika koncentrationerna och förhållandena i saltlösningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online